Charbel

Tillrättavisa istället för att avvisa

Denna fras fick jag höra av en nära människa till mig.

Jag kände mig skyldig genast som jag har en förmåga att göra ibland.

Varför avvisar man istället för att tillrättavisa? Svaren kan vara många men jag tror det finns en och samma anledning till detta.

Kan det inte ha att göra med att man inte pallar vissa situationer, allt har blivit för påfrestande och därav orkar man inte ta tag i saker och ting.

Hur kan situationer bli för mycket då? Jo det tror jag har att göra mycket med sig själv, ska man ta tag i en situation som är komplicerad eller påfrestande måste man ge det tid.

Och det man ger tid är krävande av flera olika anledningar.

Jag kanske inte vill gräva i det förflutna, jag kanske inte tror på en lösning, förändring eller en förvandling av det som är. Jag kanske är rädd för att förlora på att ta tag i det för om jag säger ifrån eller tar tag i någonting så kommer någonting att ske.

Beroende på hur man sköter det så kommer framtiden att utvecklas och om jag nu inte gör det på rätt sätt eller om medmänniskan inte är redo att höra konstruktiv kritik i min tillrättavisning så kan konsekvensen bli förödande. Därför är det enklare att avvisa för man lägger över ansvaret, det ansvar man egentligen har gentemot sin medmänniska struntar man i.

Resultatet blir att en relation blir mer infekterad och i slutändan kommer den att gå under. Kanske inte direkt men så småningom lär man märka att man växt ifrån varandra.

Det är inte för att man enbart förändras som människa utan för att man får ett ställningstagande gentemot en människa där det finns en spricka i relationen.

En liknelse som jag ofta tänker på är när en växt är felplacerad och ju större den blir ju mer ser jag fel placeringen. Om jag inte flyttar på den så kommer växten att dö ut med tiden.

När jag äntligen bestämmer mig för att flytta på den till en bättre och säkrare jord så kommer den va jätte känslig i början för den kan dö när som helst. Tar jag inte hand om den nyplanterade växten ordentligen och lägger tid på den är risken stor att den inte kommer att trivas och därav vissna och så småningom uttorka. Men om jag nu lägger mycket tid genom att vattna och titta efter den ofta kan jag tydligt handla utifrån växtens utveckling. Efter ett tag är den bekväm med den nya platsen och den kan leva vidare, kanske inte på samma sätt men den lever vidare och det är huvudsaken.

Samma sak är det med oss människor, när det är tufft med en relation bör vi ta tag i det. När det är tuffa tider i vårt inre bör vi även där ta tag i situationen för gör man inte det kommer man bli likgiltig och resultatet blir att man bortser från allt som kan ge oss en mening med våra liv.

Lättare sagt än gjort, det står i bibeln (Romarbrevet kap 7 vers 15)