Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv...
Jag vill inte att folk ska tro att jag är en tjuv som går runt med kofot och kniv hela dagen lång…
Jag vill inte att den som precis ska passera mig går över gatan för att slippa mig…
Jag vill inte längre vara ett hot för människor eller bli tagen som en idiot…
Jag vill bli tagen som en vanlig människa, där jag har grundlagen klar för mig ” behandla andra som jag själv vill bli behandlad”.
Jag vill inte att pappor och mammor ska peka på mig och berätta till sina barn att de ska akta sig för onda mig…
Nej jag vill tvärtom, jag vill att både vuxna och barn ska säga ”titta på goda han”
Jag vill sluta känna mig tom, och sluta ha bråttom så fort någon tittar på mig…
Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv, där det var innehållsrikt både i kärlek och trygghet…
Jag vill ha tillbaka mitt hem, och hela min släkt…
Jag somnar nätterna med tårar i ögonen, om förhoppningen att jag ska vakna nästa morgon och allt detta är sant,
där min dröm slagit in och jag blir väckt av min egna familj…
Jag vill av hela mitt hjärta att min mor och far ska finna varandra som förr,
och att de kan hålla sams inför sina barn … det hade gjort mig otroligt glad…
Jag vill vakna upp på min säng och sluta hamna i situationer där jag får låna någon annans hem.
jag vill börja om egentligen från dag ett, där skolan skall vara prioritet nr 1…
Jag vill säga förlåt till alla människor där sår har uppstått för att jag varit brutal och respektlös…
Förlåt, förlåt till er som läser detta och förlåt till er som ej läst mitt rätta…
Min storebror, jag vet att du gjort allt i din makt för att jag ska sluta gå denna krokiga väg…
Jag vet att du vill mitt bästa, men tvärtom, jag har varit den värsta…
Min lillebror, jag önskar att du inte såg mig som en förebild, för det enda jag gjort är att snacka skit och visat på ett fel liv…
Mamma, jag vet att jag gjort bort dig och givit dig massor med huvudvärk… Jag önskar verkligen att du kunde känna stolthet över din son, men jag har mig själv att skylla efter all den fylla…
Jag önskar att vi kunde bli en familj igen där vi kunde åka på en liten tripp eller en enkel picknick…
Jag önskar att jag slutade skämmas varje gång jag hör mitt namn…
Och jag önskade att jag slutade va orolig så fort det ringde på min lur och det var skyddat nr…
Jag har ofta undrat vart allt gick snett, och många svar har jag sett…
Men jag kan inte sätta finger på vart leken började, men till er alla där ute vill jag säga:
Ni har inte sett mitt rätta jag, jag är godhjärtad men jag behöver hamna i rätt sammanhang...
Jag vill att detta ska ta slut, men vet inte vart första steget är, kanske är det att ge upp allt och lämna in sig själv för att kunna få ett normalt liv tillslut …
