Du kan aldrig riktigt förstå Skriften förrän du är villig att låta dig förvandlas av den!

Det är lätt att bruka Guds ord och jag personligen tror att vi alla bör tala om vår Herre och den levande Gud vi tror på.

Tyvärr så brukas inte bara Guds ord, utan den missbrukas också. Det är väldigt lätt att låta from när man läser upp någon vers från bibeln som är inövat som örat bara vill höra. Det är lätt att låta så perfekt framför människorna när man använder Guds namn i exakt rätt sammanhang. Man kanske säger till sig själv "yees där fick jag till det".

Jag talar nog till och om mig själv i dessa fall. Det är lätt att va en kristen förebild eller en människa som förespråkar det Kristna budskapet, men hur lätt är det att ta sig an sin egen roll mellan sig själv och Gud.

Det är oerhört lätt att läsa ett stycke ur bibeln och sedan skicka mass sms, men desto svårare att ta sig an det smset säger.

Jag kritiserar inte någon egentligen men jag e bara lite trött på att höra människor använda Jesus namn i det som behagar människan.

Det är i det fördolda han ser och han verkar, så det spelar ingen roll hur mycket vi visar allmänheten om vi inte sköter vår personliga relation med vår Fader. Och neeeeeeeeeeeeeeej allt är inte lätt här i livet, och allt blir inte som vi vill men det är då vi bör söka Jesus ännu mer för att få lite vishet i vad vi bör vilja.

Vad jag vill ha sagt med detta är att det inte är genom dina ord man tydligt ser om du verkligen är förvandlad av Gud och skriften utan det är genom ditt levnadssätt.

"Det är lätt att va bra över en dag, men vad händer med de resterande dagarna då”?
CG

Det var länge sedan jag skrev om vad som händer i mitt liv. Jag har sedan tre veckor tillbaks börjar arbeta på en Kristen Högstadieskola som kamratstödjare/assistent. Ett trevligt och ganska enkelt arbete egentligen. Men eftersom många av mina syskonbarn, kusiner och kusinbarn går på skolan så blir det lite mer komplicerat. Samma respekt och vördnad finns inte i skolan som det finns när dem kommer hem till oss. Men det är väl sin orsak, och det gäller för mig att hitta denna orsak och bearbeta. Kan det vara att man av hänsyn till släkt och vänner som man är lugnare och trevligare i privatlivet än när i skolan som ung? Jag tror lite har att göra med att man känner sig mer bekväm på vissa platser och behöver då inte hävda sig på samma sätt. Men jag tror också att relation till den vuxne spelar stor roll. Ju äldre jag blir ju mer inser jag att respekt tar man inte, utan den förtjänar man och det igenom att umgås och vara på samma nivå som min medmänniska.

Förutom arbetet så tränar jag för fullt, först på mornarna kör jag på gym, NEEEEEJ jag satsar inte på beach 10, utan jag rehabliterar mitt knä som jag har problem med. Senare på kvällarna så spelar jag fotboll för min nya Klubb Syrianska KF. Sammanlagt tränar jag ca 8 pass i veckan. Jag ser fram emot serien när den börjar, och speciellt vissa matcher där folk som har räknat ut mig som fotbollsspelare ska bli nedtystadeJ.

Många möten också är det med Styrelsen gällande Syrianska, jag har blivit ordförande och det är kul och lärorikt men snacka om att jobba i en uppförsbacke men det är jag ju van vid så inga problem utan jag gillar läget konstigt nog.

En tanke som jag har idag. Snälla läsare, se till att göra det du brinner för, låt ingen få dig på fall i dina drömmar och visioner som du har. När du berättar det ditt hjärta slår för till någon annan människa så finns inte förståelsen i de flesta fallen för det är svårt för en annan individ att förstå vad du känner och vad du tänker exakt. Men du gör, därför måste du tro på dig själv, och självklart gäller detta endast i de bra och konstruktiva tingen! Jag brinner för en grej trots att i människors ögon så är det en skitgrej som inte ger någon föda för stunden, Men för mitt inre så ger den mer än bara föda! Den ger LIV!

Vad brinner du för och hur mycket tror du på det?

CG

7e: februaris andakt, Den ångerfulles bön.

Jag slog upp min bibel och tittade på bibelläsningsplaneringen som finns i den. (En plan som visar vad jag ska läsa för stycke i bibeln varje dag. Efter ett år har man läst hela Bibeln, väldigt bra tycker jag). Dagens psalm var psalm 38 som heter Den ångerfulles bön och märkligt nog känner jag mig ångerfull. ag kan inte sätta finger på just vad men det kan ha att göra med att man inte alltid prioriterar Gud. Oavsett hur mycket kunnande man har eller hur mycket tid man lägger för Gud kommer denna känslan upp då och då. Jag avskyr verkligen denna känsla för jag känner mig så skyldig, men vet inte i vad, men ändå kan jag se något positivt ut denna ”känsla”. Jag blir påmind om att söka Guds rike ännu mer, oavsett om det känns fel och falskt att komma krypande till Herren när man känner sig smutsig och svag. Det är just i denna stund Han vill ha oss mer än någonsin, Jesus sade själv: jag kom för de fattiga, svaga och sjuka.

Herre straffa mig inte i din ilska, tillrättavisa mig inte i din förbittringsglöd.  Inget helt finns i min kropp för din vredes skull, inget frisk finns i mina ben för min synds skull. Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda. Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull. Jag går krokigt och mycket böjd, hela dagen går jag sörjande. Jag är maktlös och sönderslagen, jag klagar i mitt hjärtas oro. Herre du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig för du känner mig. Mitt hjärta slår häftigt av synden som finns i mitt liv och min kraft har övergivit mig i min förtvivlan. Mina ögons ljus, också det är borta av den skugga som drabbat mig.

Jag är lik en döv som inte hör, lik en stum som inte öppnar sin mun.  Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar.  Men jag vänder mig till dig Herre, du skall svara Herre, min Gud. Jag tänker: låt inte det onda få glädjas över mina vacklande ben, då jag är nära att falla känner jag alltid min smärta. Jag bekänner min skuld och sörjer över min synd. Mina fiender lever och är mäktiga, många är de som hatar mig utan orsak. De som lönar gott med ont står emot mig emot därför att jag strävar efter det goda.  Överge mig inte Herre, min Gud, var inte långt ifrån mig! Skynda till min hjälp, Herre du min frälsning. ( egen översättning av psalm 38)

Jag kan inte sätta finger på just vad men det kan ha att göra med att man inte alltid prioriterar Gud. Oavsett hur mycket kunnande man har eller hur mycket tid man lägger för Gud kommer denna känsla upp då och då. Jag avskyr verkligen denna känsla för jag känner mig så skyldig, men vet inte i vad, men ändå kan jag se något positivt ut denna ”känsla”. Jag blir påmind om att söka Guds rike ännu mer, oavsett om det känns fel och falskt att komma krypande till Herren när man känner sig smutsig och svag.

Det är just i denna stund Han vill ha oss mer än någonsin, Jesus sade själv: jag kom för de fattiga, svaga och sjuka.

”varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud ” (psalm 43:5)

Den spruckna krukan

Det var en gång en man som hade två vattenkrukor. Krukan fäste han i vardera ände i en lång pinne, som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.

Den ena av krukan var i perfekt skick, medan den andra hade en stor spricka som gjorde att krukan bara var halvfull efter promenaden från floden till huset.

En dag, när mannen höll på att fylla krukorna i floden, kunde inte den spruckna krukan vara tyst längre.

-           Jag skäms så förskräckligt, grät krukan. Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad!

-          Jag visste inte att du kände så här, svarade mannen bekymrat. Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen.

När de kommit tillbaka till huset frågande mannen:

-          Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?

-          Ja, snyftade krukan.

-          La du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag åt mig. Om du inte varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset sakna denna vackra blomsterprakt!

Vi människor är lika ömtåliga som en kruka. Ibland går vi sönder, men vår Gud är vår Far – han slutar inte älska oss när vi känner oss trasiga. Han lyfter upp oss och bär oss.

”Lovad vare Herren! Dag eft3er dag bär han oss” Ps 68:20

Trots våra brister och fel kan vi bli använda, ibland kan till och med våra misslyckanden få vara till hjälp för någon annan.