Charbel

Denna berättelse handlar om en kvinna, en kvinna som hade en vana att påminna!

Hon påminde folket i hemmen att julen var kommen.

Kvinnans vana var att pynta huset med Juleting, och när allting var på sin plats kom sista lådan fram.

Den stora porslin tomten som hon så stolt var över, den hade blivit en ikon för hennes Jul.

När hon för tjugonde julen i följd skulle lägga den på samma plats så tappade hon tomten.

En lång tystnad bröt ut och kvinnan tog sig för ansiktet, helt förskräckt, hon tänkte ” ajaja vad hade hänt”

Endast kvar fanns massa spruckna bitar kvar at tomten, efter en stund när kvinnan samlat mod så började hon sakta plocka upp bit för bit.

Hon tog huvudet först och armarna sedan. När hon skulle sträcka sig för att ta delen som var foten på den trasiga 
tomten så såg hon ett föremål i själva foten.

När hon tog upp föremålet blev hon chockad och väldigt förvånad, en Jesus staty mitt i ingenstans ? tänkte hon.

Där i hennes förberedelse i Juletid föddes en försiktighet. 
Hon skämdes för ett slag, för hon hade glömt bort totalt, vad julen handlade om.

Hon som av tradition hade ställt tomten på sin plats varje år utan att tänka på Jesus någon gång.

Hennes porslin tomte var tvungen att gå o tusen bitar för att hon skulle få bli påmind Jesus igen.

Hennes sorg över tomtens krasch blev hennes lycka för hon fann Jesus sann!

Så kan det vara med oss kristna, någonting kanske måste gå sönder för att Jesus ska få synas klart i våra liv. I Kvinnans liv var det tomten som var tvungen att gå sönder så hon kunde falla tillbaka och bli påmind vår Gud.

Vad är min ”tomte” och vad är det jag behöver krascha i mitt liv för att Herren Jesus ska få lysa klart!

Vad är mitt hinder för att Jesus? Jesus ska centreras  istället för att blockeras av föremål som ändå förgås!!