Hej igen käre blogg!

Det känns som om det var evigheter sedan vi talades vid.

Jag ska försöka summera helgen som varit.

I fredags firade vi min pappa, han blev 65 år så han är pensionär nu.

Fråga inte om det blir någon skillnad för hans del förutom det ekonomiska eftersom det är svårt för en äldre man med utländsk härkomst att få chans till arbete i Sverige.

Det kan bero på flera faktorer. Men nu kan jag säga att han är pensionär när någon undrar vad han görJ

Detta firade vi heeeeeeeeela gänget: Foffo, Vivvi, Volda, Tone, Maggs (Hasano), Sosso(saude). Fahed, Jack, och daniel som är mina svågrar. Ligisterna va också bjudna: Jakob, Johannes, Jonathan, Simon Och sist med inte minst Randy ble. Förresten Jonathan är ble liten. De som saknades i skaran var Francy som är min Brors fru och deras förtjusande Dotter Victoria. Men oj hur kunde jag glömma Mor, självklart va hon också med och styrde och ställde med allt. Min älskade Mamma Victoria. Sedan hade vi även Mauricio, Leffe och Michelle hemma hos oss. De är ett film team som gör en dokumentär om mig men det kan vi ta i ett annat inlägg.

Lördagen började med att jag åkte bil till Hultsfred för att spela SM- Kval med Oskarshamns UBK. Det kändes underbart att få se sitt gamla gäng. En härlig känsla att få se någonting leva vidare som man själv skapat och all ära till Gud! Måste säga att de har utvecklats sedan jag slutade som tränare, förresten jag kanske aldrig har nämnt att jag har startat ett fotbollslag där jag varit tränare och allt vad man gör i ett lag. Jag får nog ta och skriva om det också i ett annat blogginlägg. Sedan åkte jag och Mike, min kusin till sthlm för att gå på en SAAF Fest, SAAF betyder Syrianska Arameiska Akademiska Föreningen tror jag. AAAA jag känner den som starta upp SAAF, en skön kille som jag älskar att driva med, Ach Bedros/Bedde Ach.

Söndagen började med en Gudtjänst i Centrum kyrkan någonstans i Stockholm. Det var en väldigt givande predikan, den handlade om girighet om jag minns rätt. Sedan var det en muslim som berättade om sitt liv, hur han blev kristen. Mycket berörande och mäktigt måste jag säga dig.

Sedan hängde jag kvar lite i kyrkan av en anledning, och anledningen är hemlig :p.

Det komiska av allt var att jag missade när Zlatan Ibrahimovic ännu en gång satte Sverige i fotbollskartan när han avgjorde El Clasico. Efter det drog jag Mike, Bedros och Hicham/Christos till Heron City, en skön fika och sedan väntade endast E4an hem till norrköping.

Summan av Helgen : Intensiv, härlig och givande helg.

Till dej som undrar så kommer Del två av Den glömda flickan om någon dag. Men du får jätte gärna be om ett ämne som jag kan skriva om. Lovar inte att skriva om det men ska göra mitt yttersta för även jag är begränsad med fantasi och kunskap J

Frid CG

Jag låg i sängen och grät, tänkte snälla Gud vad har jag gjort för att förtjäna detta liv!!!

 Vad har jag gjort som ska få mina föräldrar att hata mig som dom gör. Jag har ju bara levt sex år men ändå så känns det  som hundra.

Vad kan ha hänt på vägen till Sverige som ska få dom att bli så onda? Förstår dom inte att jag är ett litet barn som inte klarar av att bli torderad på detta sätt?

Jag låg och grät varje kväll, det var ingen som torkade mina tårar och fråga vad är det som är fel mitt barn. Jag kände mig som ett bort glömd barn.

Ensamheten gjorde så att jag ville bara försvinna och aldrig komma tillbaka, önska att jag somna och aldrig vakna upp. ”Snälla gud hjälp, hjälp mig att ta bort mitt lidande och låt mig försvinna härifrån.”

När jag började skolan hade så mycket ilska i mig och det togs ut det över alla andra barnen, ingen pratade med mig och längst bak var min destination i klassrummet. Sittande för mig själv fortsatte jag tänka på vad har jag gjort för att förtjäna detta liv.

En dag kom min lärare fram till mig och frågade ”Sara är allt som det ska vara med dig”? Det enda jag kunde få fram var ett svagt "ja" men egentligen ville jag bara krama om henne hårt och skrika högt ”låt mig inte gå hem igen snälla fröken för de kommer förgöra mig”. Hon tittade djupt i mina sorgfulla ögon medan hon klappade mig på ryggen och sedan gick hon ifrån mig.

Kunde verkligen ingen se att jag inte mådde bra? Dagen gick och nu va det dags att gå hem. Gå hem till det som ska vara en trygghet för vilken sex åring som helst men för mig var det vägen åt helvetet, detta hem.

Jag grät inombords varje sekund jag var vaken, trots detta hade jag lagt upp fasaden. Fasaden att jag var störst bäst och starkast, allt för att inte visa mig ännu svagare i min frustration.

Nu skulle helvetet börja igen, på vägen hem hoppades jag bara på att någon bil skulle köra på mig så jag kunde slippa detta förhäxade hem.

Jag kom hem, öppnade dörren och gick in försiktig men min pappa hörde mig och han skrek direkt efter mig. Jag gick in i vardagsrummet där satt han med en ölflaska i handen och berusad som vanligt. Han sa ”sätt dig framför mig innan jag kommer och slår ihjäl dig”, jag satte mig framför honom på knä. Tog fram händerna och så var det dags igen. Tiden var kommen för lilla Sara att få stryk. Pappa tog fram sin pinne som han hade under soffan och började slå på mig.

För varje ljud jag gjorde blev det tio smällar till, efter många smällar som gavs lärde jag mig att stänga av för att inte låta något ljud komma från denna brustna brud. När far var klar var jag tvungen att vända mina händer så han kunde slå framsidan av händerna också. Till slut efter att ha blivit helt svettig av alla de rörelser han gjorde för att mata in alla slag på mig skrek han ”försvinn från mitt ansikte, äckliga unge”.

Jag sprang in på toaletten och spolade mina händer med kallt vatten och grät och grät. Varför Gud varför just jag, vad har jag gjort dig vaaaaaad, det va mina tankar. Min mamma kom in till toaletten där jag stod helt skakig, tittade med ledsna ögon för att hon skulle se att hennes äldsta dotter är knäckt och förskräckt. Istället skrattade hon åt mig och sa att det var rätt åt dig . Jag kolla på henne djupt in i ögonen och sa med en besviken röst tack mamma, tack. Sedan vände jag mitt ansikte och fortsatte svalka mina händer med det kalla vattnet som bedövat dem. Jag började tänka igen och ställa frågor till sig själv, vad har jag gjort och vad kan ett barn på sex år göra för fel förutom att leka en del?

Kvällen kom och det blev dags att för sova, ensam låg jag i min säng tårarna föll som rinnande vatten och jag kollade ut genom mitt fönster upp mot himlen och önskade samma sak som varje natt. Snälla gud ta mitt liv, gör så att jag somnar och aldrig vaknar upp igen. Tyvärr så vaknade jag nästa morgon, ännu en gång hade inte min önskan gått i uppfyllelse.

Medan mina föräldrar låg i deras säng, bakfulla som alltid var min uppgift att ta hand om mina små syskon. De skulle till dagis och jag till skolan. Jag såg även till att de fick med sig lite bröd som de kunde mätta sin hunger med. Alltid var jag först till skolan, sittande på marken utanför skolans huvudentré med huvud på knäna grät jag så mycket att kändes som jag inte hade några tårar kvar. Mina ögon hade blivit spräng röda av all gråt, min lärare såg mig och sade ”Herre Gud vad gör du här redan nu och käre barn varför gråter du”? Jag torkade snabbt av tårarna och skyllde på att jag är ledsen för jag saknade min mormor.

Hon tog in mig i klassrummet och fick då syn på mina händer som var helt blåa ,”men Herre min Gud vad har hänt med dina händer” röt läraren. Jag kom inte på något att säga så jag slängde ur mig att jag hade ramlat när jag cyklade igår. I samma stund kom alla i klassen in till klassrummet och läraren tappa det lilla fokus hon hade på mig. Som vanligt satte jag  mig längst bak vid min bänk. Jag var alltid i skolan eftersom det var på den platsen som jag inte fick stryk. Trots det så var jag ändå inte där, för jag drömde mig bort hela tiden. Jag drömde om att jag en gång skulle kunna få leka med mina jämnåriga kompisar efter skoltid. Jag önskade mig också att jag en dag skulle våga ta hem någon kompis för att bjuda henne på bulle och lite saft. Men det jag egentligen önskade mig mest var att mina föräldrar skulle vakna upp och sedan när jag kommit hem från skolan så skulle de krama mig. En kram och jag skulle känna mig älskad och sedd men istället kände jag mig besegrad och livrädd. Dagarna i skolan gick snabbt och helt plötsligt var det slut för denna stund. I rask takt gick jag för att hämta mina syskon på dagis, innan vi gick in kramade jag de små liven hård för det var det enda människokärlek jag kunde få.

Idag var inte min pappa hemma och det var ett oerhört lugnande besked. Min mamma satt i köket med en tänd cigarett i handen och snackade telefon. När jag gick förbi på väg in till mitt rum kom hon inrusande till hallen och börja skrika om att jag ska städa hela huset. Tvungen som alltid löd jag mamma och började städa. Städningen kunde hålla på i flera timmar och för att glömma bort verkligheten så hittade jag på lekar genom städningen. Jag pratade med det material jag använde för jag hade inga normala leksaker. När allt var klart hällde jag upp mat till mina syskon och tillsammans åt vi i tystnad, ibland vågade vi titta på varandra och då le lite för att uppmuntra varandra. Det kändes emellanåt ganska bra när självaste hatet inte var hemma men så fort jag hörde att  pappa kom hem började jag kallsvettas. Om pappa var satan så var mamma ormen för hon sprang direkt till honom och viskade något i hans öra. Då visste jag att det bara var en tidsfråga innan han ropade på mig för att få dagens omgång. Efter en stund ropade han på mig och jag gick in till vardagsrummet. Han kastade sin toffel på mig och beordra mig att hämta en askkopp. Jag sprang för att hämta askkoppen och la den framför honom. Han titta ironiskt på mig och sade med ett äckligt leende ”du har inte varit lydig din mor idag angående städningen och du lät henne göra allt själv”!

Jag sa bara ”förlåt” för jag visste att det inte var någon ide att säga att hon ljuger för han skulle inte tro på mig ändå och smällarna skulle bli mer och värre.

Jag brast inombords och tänkte hur kan en mamma göra så? Ljuga om att man inte har lydigt när jag hade gjort allt? Så va det dags igen sätta sig på knä framför pappa, fram med händerna och invänta dagens smällar. Flera gånger var jag nära på att svimma av det lidande jag fick utstå. Utan att göra ljud för att denna tortyr skulle sluta för stunden och för att snabbt spola händerna med kallt vatten. Denna gång avslutade han med att ge mig en lavett, då började jag gråta och sprang till toan. Inlåst satt jag där och bad högt ”snälla Gud hjälp mig, om du ens finns så ta mig härifrån, förlåt för allt jag har gjort men ta mig bara orka för jag orkar inte mer med detta liv” Jag satte mig på toalettringen och tog fram ett rakblad. Min enda tanke var att släcka mitt eget liv. Jag satte bladet mot min hals ville bara dra den mot halsen, jag ville känna av på döden men samtidigt kunde jag inte. Jag kunde inte vara så elak att lämna mina syskon, vem skulle då ta hand om dem? Vem skulle ta dem till dagis, byta blöjor på den eller mata dem och vem ska trösta dem? När kvällen kom tittade jag ut och bad till Gud ”snälla TA MIG, låt mig inte lida mer för jag är bara ett barn och jag vill inte leva detta liv och jag har inte valt att födas så snälla Gud låt mig få somna in och aldrig vakna upp igen. 
Ibland kunde jag tänka på andra barn, jag undrade om de fick uppleva samma plundrande på kärlek.  

Lyssna och upptäck,
blir du uppskrämd klicka igen så lär du förstå ännu:)

Kärlek i överflöd

Den dagen jag planerades var det av lusten?

Den dagen jag föddes, va det av slumpen?

Den dagen jag lärde mig gå, hur gick de till?

Den dagen jag möttes av världen, vad hade hänt därtill?

Den dagen jag insåg saker och ting, varför tog det sån tid?

Den dagen jag lämnar livet, vem är det då som är mig bredvid?

Av lusten till medmänniskan jag planerades i förtid, genom kärlek och ömhet.

Av slumpen kan jag inte födas för då skulle hela jag förödas

Av de vacklande stegen jag tog, fick jag en stabilitet av nåd

Av livets gång när världen mötte mig hade jag levt i harmoni och utan skådespeleri.

Av tingen jag erfarit och slitet som varit har jag under tiden vuxit till din avbild.

Av de sista andetagen lät du ändå mig få känna på fredsdagen trots grundlagen.

Från din planering ända fram till din avsked så var du närvarande,

Genom hela livet mitt har du följt mig med samma röda tråd.

Som ett riktigt hjältedåd kan detta levnadssätt beskrivas,

Genom vått och torrt har du för min skull lidit medan jag har överskridit.

Allt detta för mig som ej förtjänar dig, hur mycket jag än vrider och vänder tar du mig i dina händer. För att få en liten inblick i vad som egentligen händer bör jag kolla in i kalendern för att bli påmind när klockan blev slagen och det var dags för påskdagen.

Vem är det jag beskrivit som givit mig all den kärlek, ja kärlek i överflöd?

Han sa ” Jag har kommit för att ge liv, ja liv i överflöd”.

CG 

 Det sägs att ögat är kroppens själ, kroppens spegel.
Är man glad strålar glädje, är man dyster ja då präglar sorgen ens blick totalt.

Blir man chockad syns det direkt, då inte bara med ögat utan även med hala kroppen.

Men det är ändå ögat som betraktar och det tror jag att alla är överens om men ögat bör även betraktas.

Titta djupt in i en närståendes ögon o möt dess blick,

av blicken du märker att denne tänker.   

Om du inte är syns som få är, bör du då ställa frågan käre barn vad är det som hänt?

Om vi känner varandra ja då kan vi även läsa av varandra.

Kanske inte sätta finger på hur vi egentligen har det men ändå hur livet är i dess stund, om det är upp eller ner.

Börja gör som vi borde, möt blicken och ställfrågan och använd lyhördheten.

Du är den enda som kan få mig att känna,

få mig att känna mig hel och len oavsett tid.

Du är den enda som kan få fram mitt sanna liv,

samtidigt av blicken får du mitt inre att le.

Av din närvaro lyfts jag upp flera dimensioner och

i din frånvaro försämras jag igen.

Det komplettering du ger mina brister är gåvor från himmelen och

 det bästa med dig är att du bringar fram det fantastiska i mig.

 
Du är den enda min glöd behöver, du är den enda mitt liv söker.

 
Min nöd är obefintlig i din frånvaro men

 oavsett vad så vet mitt hjärta att det är dig jag vill ha.



CG

Älska är det goda och hata är det onda.

Om nu älska är det goda och hata är det onda så är:

Att älska är att skapa,

Att hata är att kapa.

Att älska är att verka,

Att hata är att rata

Att älska är att förstärka

Att hata är för de lata

Att älska är att frälsa

Att hata är en del av satan

Att älska är något att föredra

Att hata är till de desperata

Att hata leder inte till huvudgatan

Att älska är inte att tillfångata

Att hata är att döma och förtala

Att älska är verkligen halleluja

CG

När jag var i Jerusalem i somras blev vi som drägg hehe.

Det fanns inget som hette pinsamhet gentemot dem vi mötte eftersom de lär aldrig se oss.

En av dagarna besökte vi Tel Aviv, sjukt vilken stad.

Efter att ha varit på stranden och sett många av dem jag åkt med blivit röda som räkor drog vi till McDonald’s. Väl där uppe så satte vi på lite syriansk folkdans musik, destruktiva som vi var så började vi dansa lite smått.
Folk som gick förbi tittade på oss, skaka på huvudet och sedan log de innan de gick in till restaurangen.
Precis vid fönstret satt det ett grabb gäng som jag vinkade ut men de vinkade in mig.
Jag gick in o börja prata engelska med dem men de fatta inget, efter någon sekund märkte jag att hela gänget va döva och då genast börjad jag köra med arabiskt teckenspråk. Fråga inte hur det gick men jag visade tydligt att vi ville att de skulle med ut o dansa. Efter några minuters gestikulation följde minst en av grabbarna med.

Han visade med händerna att han inte visste o dum som jag är så peka jag på örat, jag menade att han skulle känna rytmen och därefter dansa till musiken.
Då visade han att han inte kunde höra, och jag skämdes för att jag försatte honom i en dum situation.
Men cool som killen var började han dansa och alla vi klappade händer, sedan kom någon mer och slöt upp till hans dans från hans gäng. Jag ville ha med hela deras gäng så jag började knacka på fönstret. ”Knack, knack”. Inte en rörelse av grabbarna, jag började slå mot fönstret lite hårdare men ingen verkade bry sig.
Sen tillslut tittade en av killarna bakåt och fick se mig knacka på fönstret, då peka han ännu en gång på sitt öra.

Snacka om att jag skämdes ännu en gång o kände mig dummare än någonsin.

Denna händelse kommer jag ha med mig, när jag mår lite dåligt så har jag någonting roligt att tänka tillbaks på. Det var pinsamt för stunden men väldigt tillfredställande nu när man kan skratta åt det. Ibland så sker det grejer där man bara vill gräva ner sig för det är så pinsamt men så småningom blir det till en fröjd för sig själv, speciellt när man kan dela med sig och bjuda på sig själv.
Tänk på något pinsamt som blev roligt och skriv ner det på kommentarer vet ja :)
CG

Nya tider, nya strider.

Dagen den kommer, och den har med sig sitt innehåll.

Så småningom går dagen och natten den kommer därtill.

Innan natten blir till morgon så har den också med sig sitt innehåll.

Dagarna de går som nätterna når.

Tiden den for som om vinden satt den högsta hastigheten i dess spår.

Men med mycket tid kommer ännu mer innehåll,

Ju mer innehåll desto mer slit.

Med nya tider kommer det alltid nya strider.

Tar jag mig an en strid där jag går segrande ifrån den så finns det alltid faror runt hörnet.

Varje ny tid har sin egen historia i mitt liv som präglar mig och mitt tankesätt,

exakt samma sak är det med varje ny strid som dyker upp.

Striden i sig gör mig för stunden oerhört svag men oj oj oj vad stark jag blir när jag fått distans till massakern. Varje strid i sig lär mig, inte direkt utan när processen är över.

Du har säkert också hört att det som inte dödar dig, det lär dig, det stärker dig.

Jag måste instämma med denna långsiktiga klyscha för efter varje grop och strid som jag orkat med så har jag en historia jag kan titta tillbaks på.

Se ner i gropen när du står på stadig mark ach vilken känsla det är att känna denna makt.

Denna makt som endast du kan skapa och kapa.

Jag är där men ändå inte.

I kroppen närvarande men i tanken totalt frånvarande.

Öronen tar in allt som sägs men bara förgäves.

Ögonen ser allt som kommer i dess väg men även det totalt förgäves.

Tanken den flyr verkligheten, tanken den styr vardagen.

Verkligheten är för mig lite tuff att möta i dessa tider,

och därför är flykten min enda räddning.

Räddning från sanningen, för sanningen den svider,

sanningen är den som ger mig ångest och ser till att jag inte känner frid inom mig.

Ju mer jag flyr, desto längre bort från verkliga sanningen jag hamnar.

Ju längre tiden går och jag lever mitt liv på detta sätt,

Desto djupare blir gropen hamnat i.

Denna dystra tragedi mynnas i att jag inte vågar ta tag i verkligheten. . .

CG

Omotiverad var min status när dagen började,

Ångest och oro över att inga böcker har öppnats sedan två veckor tillbaks, bläää.

Tjat av mor och far över att jag varken ätit frukost eller middag.

Där mitt i allting så fick jag nog, jag ställde mig själv en fråga som jag var tvungen att besvara på så ärligt som möjligt.

Sedan nääääääääääär har du Charbel Chagge, Chaggi, Maradona Gabro nr 10 varit omotiverad livet?

Frustrerad över att det är som det är, då från ingenstans bestämde jag mig.
Jag tog mitt pik och pack (träningskläder) för att dra ut o springa.
En hel skön timme var jag ute i skogen o snacka om att det var skönt och välbehövligt.
Jag fick rensa lite tankar och kom på nya idéer på hur man kan förbättra vissa grejer men framför tog jag ett beslut idag.

Att vakna upp från den dimmiga medvetslösheten som jag hamnat i, levande men lever inte.

På schemat var det en Assyrisk fest där jag fick mäkta med många gamla vänner som jag inte sett på ett bra tag. Jag tror jag gick ner något kilo av Baggie o all dansande och det är välbehövligt ska ni veta. En bra dag trotsallt men det som var det bästa var att när man minst anar det så blir man berörd.
Oftast blir jag berörd av människor som jag minst anar, folk som jag har förgivet att de endast har någonting att komma med.
Men att få ha en djup stund i samtal där man själv blir påmind om vad som hänt i sitt egna liv är för mig någonting som väcker glöd och glädje inom mig.
Det är inte ofta jag blir berörd nu för tiden, men när jag väll blir det så berörs hela jag och mitt liv.
Det krävs inte mycket heller att beröra en människa, som jag brukar säga ” det krävs oerhört lite att beröra en människa oerhört mycket”. '
Jag säger ofta att ett hej kan rädda liv, om inte ditt så din nästes, men att lyssna med sina öron kan beröra dig. Om du är villig att lyssna på vad din vän har att säga dig så kan ditt liv förändras, men endast om du är villig, endast om du vet om att en förändring måste göras.

Jag var tvungen att förändra mitt liv och min vardag, ta tag i situationen och var mer beslutsam för den tid som går kommer aldrig tillbaks. Jag har i ansvar att ta väl vara om denna tid så jag kan titta tillbaks någon gång och glädjas istället för att bli bedrövad över det som skett.

Jag bestämmer mig nu, bestämt mig om att denna tid ska jag få minnas med glädje.

Hur vill du minnas denna tid och vad bör du göra åt det om åtgärder behövs göras?

CG

Det är kyligt i lyften och mörkret har lagt sig,

när den kalla vinden möter mitt ansikte isar det inom mig.

Den dystra kvällen påverkar mig och min existens,

Ju mer klockan slår desto närmre kommer vi natten.

Ju mörkare det blir inom mig desto mer förtvivlan känner mitt inre.

Ju mer jag försöker få bort denna mörka känsla som tagit över mitt sinne,

Desto mer desperat blir jag och kan ta till alla medel som krävs för att glömma bort känslan för sekunden.

Vad kan få denna känsla att försvinna, folket säger att det är höstens dysterhet som kommit.

Jag vågar påstå att det finns en sanning i det hela men det som ändå händer i mitt liv påverkar mer än vad naturen kan göra.

I dimmiga tider kan allt jag ser bli totalt fel.

I strid med mig själv beslutas det ting.

Besluten man tar är för att fly undan den isande vinden som slagit omkull mig och min vardag.

Det är för mig enklare att ta en genväg bara för att bli kvitt det som strider inom mig än att ta upp kampen emot det som tär på mig.

Jag kanske är för feg och för svag, men allt är väl ändå ett svar på det skydd man har.

Min flykt är denna, vad är din flykt ?

CG

Vårt viktigaste val

På golgata hängde han på ett kors,

på detta sätt led han döden för oss

"Det är fullbordaat" han ropade ut,

då människoskaran trodde det var slut.

En del står bara och honom betraktar ,

medan andra alltsammans föraktar.

Och av hänsyn till grannar och vänner

finns det de som ej honom bekänner-

De som tror man kan vara neutral

inser väl ej att även detta är ett val.

"För eller emot". Det är vad han säger,

och han delar så skaran i tvenne läger.

Förtappelsens boning eller fröjdefull sal,

Att tänka och att tänka till

att stanna upp och att stå still,

det är något vi inter hinner

för tiden bara från oss rinner.

Att leva och att leva livet

det är inte för alla givet,

de flesta bara jagar på

och låter sina dagar gå.

Att lämna denna värld

och tänka uppå hädanfärd,

det skjutes upp till allra sist

- men då har man allt dock mist.

Jag fick i uppdrag att skriva om samvetet denna gång. Min första tanke var att jag av någon inte borde göra det för är mitt samvete rent nog?

Sedan slog mig ännu en tanke, vad vet jag om samvete och dess betydelse egentligen?
Palla googla sig fram och ta reda på vad som menas med samvete.
Men jag skall göra mitt yttresta och blir det gnäll så får jag ta det som konstruktiv kritik annars får tystnaden säga sitt:).

Någonstans i vårt inersta finns någonting som jobbar hela tiden.

Det någonting reagerar på vad vi gör och vad vi säger,
men även de tankar som vi har.

Men låter det inte lite konsigt att när jag gör en handling så berörs mitt även inre?

Det är fysiskt det jag gör, medan mitt inre inte är det!

Hur kan det som kommer från min mun vidröra någong inom mig,
oavsett vad som sägs?
Att det som finns i mina tankar tangerar det som finns inom mig låter mer trovärdigt eftersom båda dessa nämnare finns i mig.

Så indirekt är allt jag gör och allt jag är med om kopplat till det som finns i mig.

Jag kan inte påverka det oavsett hur mycket jag vill, jag kan förtränga det som hänt men bara för stunden.

Många gånger har jag ångrat saker jag gjort,
och för att inte bli påmind om det så har jag förträngt,
förträngt med resultat... trodde jag.
Men allt förgäves, har jag inte tagit tag i det som stör kommer det att knacka på dörren.

Detta knackande tar aldrig slut, kanske för stunden men tanken finns alltid i mig.

Gömd någonstans där den blir nedpressad av annat som raserats i det fördolda.
Det kan vara något litet som ofta dycker upp i din hjärna och som får dig att bli orolig,
just den tanken är en tanke att ta tag i.

Vart denna känsla kommer ifrån är vårt samvete.
Det sägs att alla inte har ett samvete för om det fanns hos oss alla hur kan folk bara göra grejer utan att bry sig?

Vi människor kan bli avtrubbade och likgiltiga i vårt känsloliv,
hur dessa sidor uppstår har tyvärr sina skäl i det en människa får erfara destruktivt.

Men jag tror verkligen att oavsett vem man är så tänker man och man ångrar,
man tänker på det man gjort och det man varit med om där ångern dyker upp då och då.
Kanske bara för stunden för livet ger inte tid till vila utan sedan är det att ta på sig den fasad som vi måste bära för att klara av att leva det liv som finns. 
Men det som ger oss ångest är vårt samvete.
Man märker direkt när man gjort något man inte borde,
om inte ni gör det så gör jag absolut det.
Senast igår hände det.

Vårt samvete säger är som en inre röst till vårt medvetande, den säger till när vi skall handla på ett korrekt sätt. Tex när jag får nöd för en ensamsittande människa.

Ofta har jag frågat mig själv ääääääärligt talat vem bryr sig om att en människa sitter själv. Men det sjuka är att jag bryr mig och jag får ett sådant medlidande att jag kan få tårar direkt på plats.
Nej ännu en gång jag är inte gay,
utan mitt samvete talar till mig, högt och tydligt.

Tyvärr så följer jag inte alltid det mitt samvete säger mig, och inte alltid jag tar tag i det mitt samvete säger ifrån. Men jag tycker det är fascinerande att någonting inom mig märker saker och ting i det yttre.

Vet inte om jag har givit något bra svar på vad ett samvete är men frågan som egentligen borde ställas är hur detta samvete kan verka?
Hur kan i människan jag som är skapad av enbart stoft finnas någonting som inte är av stoft?
Oavsett vad svaret är så är det oerhört mäktigt !!!
CG

Varför är jag som jag är?
Varför går hela mitt liv på att ställa frågor?

Ibland känns det som om jag lever för att ställa frågor.
När jag samtalar så blir det oftast i frågeställningar.

Jag har ofta undrat varför, och jag har inte fått något bra svar men en anledning finns. Tro mig!
Det jag har försökt påminna mig själv om är att jag är sådan,
och att jag ska acceptera och förstå mitt sätt att vara.

Vi är alla individer och alla har en egen personlighet,
vi är alla skapta som ett original men med olika tankar och funderingar.

Jag är som jag är,
inte mycket att göra åt tänker man för jag är skapad och ämnad att vara sådan.
Det är sant, men bara delvis.
Jag måste vara nöjd för den jag är!

Men jag måste ha i tanken att jag kan förändras till det bättre.

Att förvandlas helt och hållet är väldigt svårt för mig som människa att åstadkomma själv,
men att förändras successivt i positiv riktning är möjlig!

Lättare sagt än gjort tycker jag själv, för det krävs väldigt mycket utav mig.
Och vad som är viktigast att tänka på är att jag själv tar beslut om att jag vill förändras.

Som i mitt fall ställer jag fööööööööööör många frågor och det har jag som en brist att arbeta på så det inte ska bli störande och jobbigt för människor att konversera med mig.

Därför måste jag vara disciplinerad i att påminna mig själv om det hela tiden.
SÅ, så småningom och förhoppningsvis  har jag lärt mig att ta det lite lugnt och ge folk mer tid.
Lugnet och tiden i samtalet med människan ska då kanske kunna ge svar utan att någon fråga ställts...

Bara lite tankar som finns hos mig.

Vad jag vill skicka med mig till dig är; Vad är det just du behöver arbeta med dig själv?

i att påminna mig själv om

Viiiiiiilken dag...viiiilken hääääääääääärlig dag...
Jag var i Gaytälje oj ursäkta mig Södertälje menar jag ikväll :p
Där fick jag se mitt ääääälskade Assyriska slakta Djurgården med 2-0
Vilken härlig stämning det var, speciellt vid båda målen.


För en gångs skull så fick jag hänga lite med Jonny B, länge sedan vi gjorde någonting planerat tillsammans.
Mycket intressanta samtalsämnen kom upp och jag tänkte skriva lite om det i några inlägg någon gång i framtiden.

Känner mig lite små destruktiv av att ha varit på match och jag tror att man behöver livas upp i sin tillvaro som oftast blir till en vana i allt man gör.

Ny miljö ger nya intryck och tankar. Det behöver vår hjärna men framför allt vår hälsa.
Tänk på det din torris o gör någe du inte brukar göra men spåra inte ur haa.

CG