Charbel

         


                                                             
Ärlighet, ärlighet ärlighet.                                                                                    

Förbrukas inte denna härlighet?

                                                                                                 
Ärlighet, ärlighet ärlighet

borde inte denna kunskap förkunnas mycket mer?

Vissa leker med levnadssättet andra lever upp till kraven som sätts,

Min fråga till dig vad gör du och hur vill du leva?

Tänd ett ljus för alla barn som har det svårt.
Sätt en stol för de som ingen plats har att sitta på,
häll upp ett glas vatten för dem som inget har att dricka,
gör i ordning lite fika så de kan känna sig lite mätta och belåtna.
Värm en bädd för dem som ingen har att ligga på.
Rusta upp ditt hjärta med kärlek för dem som aldrig känt på sann ömhet.
Allt detta för dem som framtid har att se på.
Sitt där med dem, och visa vilken härlig vän de har i dig.
Öppna din famn och omslut deras sargade själ.
Se på dem och sörj med de behövande barn.              
Varför tänker du? Tänk att det skulle kunna vara du!
Sargad och förstörd som många av dessa liv.

Ingen bädd att ligga i eller någon stol att sitta på för att för att äta smulorna för att överleva.
Ingen kärlek att känna på eller någon famn att luta sig tillbaka till.
Ingen härlig vän vid sin sida när svårigheter uppstår.
Ingen som sörjer när ensamheten blir det enda självklara känslan som går att känna på . . .

Så öppna dörren till ditt hjärta och ställ den på glänt,
du vet inte när den behövande kikar in och vill ha en del av det du har att erbjuda...

Denna vecka har jag varit i Oskarshamn....
Jag hade inga förväntningar egentligen för jag visste inte vad som väntade mig.
Anledningen till att jag åkt till härliga Oskarshamn är att en avslutningsmiddag med mina kollegor och folk som stått mig nära i mitt arbete med ungdomar skulle hållas.
Det var väldigt trevligt och berörande, vi talade om gamla minnen och folket fick berätta varsin grej om mig.
Någon tyckte att jag var kaxig i början hehe, och direkt så nickade vissa av sällskapet och höll med om min kaxighet :$.
Det som var det konstiga är att jag har väldigt lätt att få tårar i ögonen när det blir känsligt men det hände inte denna kväll knappt. Endast en gång och det säger mig väldigt mycket, att jag släppt Oskarshamn känslomässigt.
Jag har varit orolig över det för att nästan allt jag vet och kan, har jag lärt mig här.
Det som har varit mest uppmuntrande är i mötet med många ungdomar, alla dessa kramar man fått betyder mer än vad man trott.
För lilla mig är det mäktigt att se hur människor kan förändras på en sådan kort tid, stans tuffing kan visa sin känslighet genom att vara kramig och gosig...:) Det är med glädje tårar jag lämnar Oskarshamn denna gång, och jag hoppas det inte blir en sista gång:)

Nu ska jag på Hajk med lite folk, ungdomar och gamlingar :).

Kom ihåg en grej från mig.... Ett hej kan rädda liv, om inte ditt liv så andras. . .

Denna historia handlar om en kille som hade dålig karaktär.

Hans far gav honom en påse med spik och sa till honom att varje gång han miste tålamodet skulle han pika en spik bakom sin dörr.
Första dagen spikade han 37 spikar i dörren.
För var dag som gick lärde han sig att behärska sig mer, och som veckorna gick blev det färre spikar i dörren.
Han upptäckte att det var lättare att behärska sig än att spika en spik.
Till slut kom dagen när han kunde behärska sig en hel dag.

Då gick han till sin far och berättade och fadern föreslog att han skulle ta bort en spik varje gång han kunde hålla sig en hel dag.
Dagarna gick tills han äntligen kunde berätta för sin far att det inte längre fanns några spikar kvar i hans dörr. Hans far tog då honom i handen och visade honom till denna dörr och sade;
Du har jobbat hårt på detta, men titta på alla hål som du har lämnat efter dig, den kommer aldrig att bli densamma...
Varenda gång du tappar kontrollen så lämnar du spår efter dig som med denna dörr. Du kan förolämpa någon och be om förlåtelse efteråt, men oberoende hur du säger detta så kommer du att lämna ett ärr bakom dig som alltid kommer att finnas kvar...

Vi får sedan barnsbenen lära oss den vackra meningen, du skall älska glömma och förlåta. Älska det gör man omedvetet väldigt mycket, förlåta det kan man också göra då och då. Eller så säger man förlåt eller att man förlåtit.
Men att glömma är nog den största gåtan av dessa. Är det lätt att glömma det som varit, ställ dig själv frågan! Kan jag glömma det som hänt och det jag förlåtit?
Nej inte!!! Därför måste vi höra upp, om jag inte kan glömma lätt då lär inte min medmänniska heller glömma det jag gör gentemot denne.
Jag måste nog börja tänka en extra gång innan jag handlar eller talar, för vem vill bli sårad och ha minnen om något tragiskt efter sig livet igenom?
INTE JAG I ALLA FALL

Allt sätter sina spår i vår mjuka själ,
se till att värna det oerhörda känsliga sinne som vi har.

CG

Tillrättavisa istället för att avvisa

Denna fras fick jag höra av en nära människa till mig.

Jag kände mig skyldig genast som jag har en förmåga att göra ibland.

Varför avvisar man istället för att tillrättavisa? Svaren kan vara många men jag tror det finns en och samma anledning till detta.

Kan det inte ha att göra med att man inte pallar vissa situationer, allt har blivit för påfrestande och därav orkar man inte ta tag i saker och ting.

Hur kan situationer bli för mycket då? Jo det tror jag har att göra mycket med sig själv, ska man ta tag i en situation som är komplicerad eller påfrestande måste man ge det tid.

Och det man ger tid är krävande av flera olika anledningar.

Jag kanske inte vill gräva i det förflutna, jag kanske inte tror på en lösning, förändring eller en förvandling av det som är. Jag kanske är rädd för att förlora på att ta tag i det för om jag säger ifrån eller tar tag i någonting så kommer någonting att ske.

Beroende på hur man sköter det så kommer framtiden att utvecklas och om jag nu inte gör det på rätt sätt eller om medmänniskan inte är redo att höra konstruktiv kritik i min tillrättavisning så kan konsekvensen bli förödande. Därför är det enklare att avvisa för man lägger över ansvaret, det ansvar man egentligen har gentemot sin medmänniska struntar man i.

Resultatet blir att en relation blir mer infekterad och i slutändan kommer den att gå under. Kanske inte direkt men så småningom lär man märka att man växt ifrån varandra.

Det är inte för att man enbart förändras som människa utan för att man får ett ställningstagande gentemot en människa där det finns en spricka i relationen.

En liknelse som jag ofta tänker på är när en växt är felplacerad och ju större den blir ju mer ser jag fel placeringen. Om jag inte flyttar på den så kommer växten att dö ut med tiden.

När jag äntligen bestämmer mig för att flytta på den till en bättre och säkrare jord så kommer den va jätte känslig i början för den kan dö när som helst. Tar jag inte hand om den nyplanterade växten ordentligen och lägger tid på den är risken stor att den inte kommer att trivas och därav vissna och så småningom uttorka. Men om jag nu lägger mycket tid genom att vattna och titta efter den ofta kan jag tydligt handla utifrån växtens utveckling. Efter ett tag är den bekväm med den nya platsen och den kan leva vidare, kanske inte på samma sätt men den lever vidare och det är huvudsaken.

Samma sak är det med oss människor, när det är tufft med en relation bör vi ta tag i det. När det är tuffa tider i vårt inre bör vi även där ta tag i situationen för gör man inte det kommer man bli likgiltig och resultatet blir att man bortser från allt som kan ge oss en mening med våra liv.

Lättare sagt än gjort, det står i bibeln (Romarbrevet kap 7 vers 15)

Helt oväntat åkte jag hem till Norrköping, egentligen skulle jag vara kvar i Jönköping för att ta mig an all plugg som måste göras innan den fullspäckade helgen.
Lite små ångest över att jag inte skulle få någonting gjort ännu en dag smög sig på, lite positivt är det för att det märks att jag ändå har studierna i fokus. Helt sjukt att det kan va så men aaaaaaaaa.

Hemma går det absolut inte att studera så som jag trodde när jag flyttade hem men det finns annat gott som är till givande.
Vi satte oss och skulle fika, på tal kom hur det var när ett invandrar par kom till Sverige.
Mor berättade att den första av oss som fick en svensk bekant var faktiskt hon.
I den åldern och med den svårigheten så fanns ändå frimodigheten.Kvinnan som mamma bekantade sig med, öppnade våra ögon för en helt ny värld.

Fördomar raserades och vänskap skapades, efter några år sade hon den mäktiga kvinnan ”ni är den stora familj jag inte kunnat få”.
Det sade hon till ett gäng som jämfört med henne var vilddjur från planeten låååååångt härifrån. Ända på hennes dödsbädd visade hon oss kärlek genom att fråga om vi fått vår del av det arv hon givit oss.

När hennes personlighet kom på tal, så föll tårarna som en kran.
De människor som ej känner mig blev förvånade och tänkte nog wow vilken grej.
Tårarna kom av både saknad i glädje och sorg.

Glädjen var för att hon har en betydande roll som jag kommer ha med mig under årens lopp.
Det sorliga är att jag varken på hennes dödsbädd var, eller på hennes begravning  jag befann mig. Tanken är att man skall uppvakta dem som betyder något för en själv, men inte ens det gjorde jag vår älskade vän. Men du finns inte här och det är nu för sent, men du Märta du ska veta att du finns i mitt hjärta. Vart jag än går så vandrar du med, där jag löper fram luktar din doft. Du var en ängel sänd av Gud, sänd för att göra hans barn lyckliga och fina.

Den trygghet du gav har vi ej funnit i någon annan människas famn, frågan är ska vi fortsätta leta eller ska vi tänka på dig när vi vill känna oss trygga?  Märta du älskade vän, du va den första som kom in i våra liv.
Du var den enda som fanns där när vi levde kaosens liv.
Tack för den du var och för allt du gjort, du är ett minne i hela vårt hus! Du älskade vän . . .

Namnet Charbel

Här om dagen fick jag äntligen mitt namn förklarad.
Jag har redan glömt bort vem människan var och det har att göra med mitt fantastiska minne :).
Han förklarade först att namnet Charbel är ett tungt namn och trodde att jag visste vad namnet betyder.Jag skakade på huvudet och sade att jag inte visste vad mitt namn betydde.
Mannen tittade lite konstigt på mig och började förklara.
Man kan dela upp namnet Charbel i två ord. Char är ett ord och el är ett annat ort.
Det första ordet har en betydelse som vi kanske inte har på det svenska språket men jag skall försöka. Char på arabiska betyder berättelsen, vittnesbördet eller bilden av någonting.

Ordet el var desto enklare att lista ut. El betyder Gud. Alltså betyder mitt namn berättelsen om Gud, vittnesbördet om Gud, bilden av Gud.Direkt fick jag skuldkänslor, skuldkänslor för att det inte är alltid jag gör min berättelse om Gud eftersom jag inte är syndfri. Efter några sekunder fick jag en annan tanke, Wow vilket namn jag besitter. Berättelsen om Gud, kan man få ett bättre namn.
Men av detta namn innebörd har jag lite skyldighetstaganden.
Måste jag inte tänka på vad för namn jag bär på, eller gör jag Gud som mitt namn genom att säga lite hastigt mitt namn och sedan går vidare. När jag var liten hatade jag mitt namn för det var väldigt svårt för mina lärare att uttala det. Jag ville aldrig gå på upprops dagar för jag visste att de skulle säga fel och folk skulle skratta.
Jag skyllde direkt på mina föräldrar för att de givit mig ett svårt namn och följden blev ett dåligt självförtroende. Men med åren har jag lärt mig att gilla mitt namn för det gör mig speciell i de flesta sammanhang i gemenskap med svenskar. Jag har alltid förklarat att jag fått mitt namn efter ett helgon som heter Charbel, Mar Charbel från Libanon.
Idag kan jag stolt säga att jag älskar mitt namn för det är ännu ett bevis på Gud. Min Uppgift som en mänsklig Charbel är att visa på Jesus Kristus Guds Messias.
Lättare sagt än gjort men så länge min vilja finns att följa honom, blir mitt liv mer likt hans trots att jag har mil kvar att uppnå en bråkdel av Jesu livsstil.
Du som inte vet vad ditt namn betyder, försök forska för det kanske säger någonting till dig här idag. Om du vet så berätta gärna vad du har fått för mäktigt man :).
 Med vänlig hälsning CG