Även livet har sin gång . . .

Våra liv ser annorlunda ut, och även det har sin gång!
Vi är från olika platser av värld, där vi uppfostras utifrån den kultur som råder.

Är det inte då normalt att vi är så olika trots vår likhet som människa?
Du formas utifrån dem människor som finns i din omgivning,
och du så småningom lär ut din formgivning.

Du präglas av det som varit i din barndom, utan att din kan minnas det,
blev dina behov uppfyllda då du behövde bli mätt och bekräftad ?

Så är det för oss alla, tyvärr kan vi inte spola tillbaka bandet och se till det som varit.
Kanske bra för många av oss, men för vissa hade det givit så många svar på alla dem frågor man har.

Men även om du och jag växter upp i samma trakt med samma kultur och samma förutsättningar så kan vi ej förutsätta att våra liv ser likadana ut.

Varje liv är unik i sig, och varje människa har sin egna lilla grej.
Sitt eget sätt att ta in saker och ting, sitt eget sätt att uttrycka sitt levnadssätt i tankar och känslor.

Vi kan vara från samma hem, med samma kött och samma blod men ändå så olik utan logik

Det kan finnas situationer som uppstår då du tittar på mig där du inte alls känner igen mig,
Du tänker ”vem är denna skapelse och vad gör denne i mitt liv”

På samma sätt kan din medmänniska tänka om dig och det kanske är det som sammanlänkar er två.
Så lika men ändå olika, så olika men ändå så lika…

Mitt och ditt liv kan ha börjat samtidigt men med det garnteras att livet tar slut samtidigt…


Du och jag, ett änglalikt par...?

Om du får va du och jag får va jag, hur skulle denna saga tillagas?
Men om du får va jag och jag får va du över en dag, förstå vilken grundlag som skulle skapas…

Om vi båda är du och båda är jag, hur skulle mynningen bli av sammansvetsningen?
Men om vi båda är oss och oss är du och jag, förstå hur änglalik detta par skulle bli…

Om en saga ska tillagas där grundlagen skapar mynningen så sammansvetsningen blir ett änglalikt par, ja då vill jag vara han som hamnar in din famn . . .


Det finns en himmel och det finns en jord...


Det finns en himmel och det finns en jord.
på den jorden går vi och på den himmelen skådar vi.


 

Är vi i öst eller i väst så görs det på samma sätt!

Vi är alla skapta av samma stoft, nakna som fosterbarn.
Vi alla kommer sluta på samma sätt, vissa blir uppklädda på dödsbädd!

 

Däremellan är vi alla bara människor, vi är barn till några och vi är vänner till andra.
Vi är i behov av dem äldre för att klara barnsben,
och de små liven klamrar sig fast hos oss när vi blivit äldre.

 

Vi alla har en kropp som kan se annorlunda ut, både i hudfärg också i form.
Vi alla har blod som rinner igenom denna kropp som behöver samma sömn oavsett lopp!


Vi alla har känslor som uppstår, när både tråkigheter och lycka genomgås,
där skratt och gråt finns nära tillhands.

 

Vi människor är av samma väsen, oavsett vilken status!
Vi är av samma sort oavsett om vi är import eller inte!

 

Mörkret faller på oss alla och dagen gryr till oss alla.
Naturen har sin gång med mig, som med dig!



Vattnet är lika nyttigt som luften och syret för mig, och för hela min omvärld!
Maten blir till föda för mig så som den är i den första och den sista världen!

 

Det enda två säkra ting som sker när ett liv skapas är att du föds till denna värld, och så en dag så lämnar du denna sfär.

 

Det finns en himmel och det finns en jord där vi alla bor . . .

 


Hand i hand under livets gång

Och dagen är början med en känsla av hopp,
jag märker inte det själv men jag tittar på allt med ömhet…


En känsla av beundran har skapats i mig,
men jag kan inte sätta ord på dess början...


En doft som etsats fast i min hinna,
jag gör allt för att denna skapelse finna…


”Var är du och hur länge ska jag leta min lena och fina”,
ja det är frågor som far runt i min hjärnhinna…


Ibland hör jag dina viskningar om natten on hoppet blir större,
jag vänder mig om med utsträckta händer för att omsluta dig…


Men jag ser bara skuggan av mig själv,
var är du… var är du?


Tillslut har jag vant mig vid min egen skugga,
och den älskas som allra mest…


Där jag går är hon och det hon gör, gör jag,
jag har tänkt ”vilket par du och jag”…


Din röst sussas i mitt öra och jag fångar dig med blicken,
tar tag och rycker dig till mig…


Där blir min undran om vi skall bli ett,
varandras skugga och därav följas vid under livets tid…


Du och jag hand i hand i vått och torrt, i medgång och motgång,
i regn och solsken, och alltid regnbågen som dröm och mål…


Och innan natten gryr ska jag omsluta dig på alla sidor precis som min dröm tog din början...


Hand i hand under livets gång …


RSS 2.0