Charbel

Denna vecka har jag varit i Oskarshamn....
Jag hade inga förväntningar egentligen för jag visste inte vad som väntade mig.
Anledningen till att jag åkt till härliga Oskarshamn är att en avslutningsmiddag med mina kollegor och folk som stått mig nära i mitt arbete med ungdomar skulle hållas.
Det var väldigt trevligt och berörande, vi talade om gamla minnen och folket fick berätta varsin grej om mig.
Någon tyckte att jag var kaxig i början hehe, och direkt så nickade vissa av sällskapet och höll med om min kaxighet :$.
Det som var det konstiga är att jag har väldigt lätt att få tårar i ögonen när det blir känsligt men det hände inte denna kväll knappt. Endast en gång och det säger mig väldigt mycket, att jag släppt Oskarshamn känslomässigt.
Jag har varit orolig över det för att nästan allt jag vet och kan, har jag lärt mig här.
Det som har varit mest uppmuntrande är i mötet med många ungdomar, alla dessa kramar man fått betyder mer än vad man trott.
För lilla mig är det mäktigt att se hur människor kan förändras på en sådan kort tid, stans tuffing kan visa sin känslighet genom att vara kramig och gosig...:) Det är med glädje tårar jag lämnar Oskarshamn denna gång, och jag hoppas det inte blir en sista gång:)

Nu ska jag på Hajk med lite folk, ungdomar och gamlingar :).

Kom ihåg en grej från mig.... Ett hej kan rädda liv, om inte ditt liv så andras. . .