Charbel

Jag fick i uppdrag att skriva om samvetet denna gång. Min första tanke var att jag av någon inte borde göra det för är mitt samvete rent nog?

Sedan slog mig ännu en tanke, vad vet jag om samvete och dess betydelse egentligen?
Palla googla sig fram och ta reda på vad som menas med samvete.
Men jag skall göra mitt yttresta och blir det gnäll så får jag ta det som konstruktiv kritik annars får tystnaden säga sitt:).

Någonstans i vårt inersta finns någonting som jobbar hela tiden.

Det någonting reagerar på vad vi gör och vad vi säger,
men även de tankar som vi har.

Men låter det inte lite konsigt att när jag gör en handling så berörs mitt även inre?

Det är fysiskt det jag gör, medan mitt inre inte är det!

Hur kan det som kommer från min mun vidröra någong inom mig,
oavsett vad som sägs?
Att det som finns i mina tankar tangerar det som finns inom mig låter mer trovärdigt eftersom båda dessa nämnare finns i mig.

Så indirekt är allt jag gör och allt jag är med om kopplat till det som finns i mig.

Jag kan inte påverka det oavsett hur mycket jag vill, jag kan förtränga det som hänt men bara för stunden.

Många gånger har jag ångrat saker jag gjort,
och för att inte bli påmind om det så har jag förträngt,
förträngt med resultat... trodde jag.
Men allt förgäves, har jag inte tagit tag i det som stör kommer det att knacka på dörren.

Detta knackande tar aldrig slut, kanske för stunden men tanken finns alltid i mig.

Gömd någonstans där den blir nedpressad av annat som raserats i det fördolda.
Det kan vara något litet som ofta dycker upp i din hjärna och som får dig att bli orolig,
just den tanken är en tanke att ta tag i.

Vart denna känsla kommer ifrån är vårt samvete.
Det sägs att alla inte har ett samvete för om det fanns hos oss alla hur kan folk bara göra grejer utan att bry sig?

Vi människor kan bli avtrubbade och likgiltiga i vårt känsloliv,
hur dessa sidor uppstår har tyvärr sina skäl i det en människa får erfara destruktivt.

Men jag tror verkligen att oavsett vem man är så tänker man och man ångrar,
man tänker på det man gjort och det man varit med om där ångern dyker upp då och då.
Kanske bara för stunden för livet ger inte tid till vila utan sedan är det att ta på sig den fasad som vi måste bära för att klara av att leva det liv som finns. 
Men det som ger oss ångest är vårt samvete.
Man märker direkt när man gjort något man inte borde,
om inte ni gör det så gör jag absolut det.
Senast igår hände det.

Vårt samvete säger är som en inre röst till vårt medvetande, den säger till när vi skall handla på ett korrekt sätt. Tex när jag får nöd för en ensamsittande människa.

Ofta har jag frågat mig själv ääääääärligt talat vem bryr sig om att en människa sitter själv. Men det sjuka är att jag bryr mig och jag får ett sådant medlidande att jag kan få tårar direkt på plats.
Nej ännu en gång jag är inte gay,
utan mitt samvete talar till mig, högt och tydligt.

Tyvärr så följer jag inte alltid det mitt samvete säger mig, och inte alltid jag tar tag i det mitt samvete säger ifrån. Men jag tycker det är fascinerande att någonting inom mig märker saker och ting i det yttre.

Vet inte om jag har givit något bra svar på vad ett samvete är men frågan som egentligen borde ställas är hur detta samvete kan verka?
Hur kan i människan jag som är skapad av enbart stoft finnas någonting som inte är av stoft?
Oavsett vad svaret är så är det oerhört mäktigt !!!
CG