Charbel

Det är kyligt i lyften och mörkret har lagt sig,

när den kalla vinden möter mitt ansikte isar det inom mig.

Den dystra kvällen påverkar mig och min existens,

Ju mer klockan slår desto närmre kommer vi natten.

Ju mörkare det blir inom mig desto mer förtvivlan känner mitt inre.

Ju mer jag försöker få bort denna mörka känsla som tagit över mitt sinne,

Desto mer desperat blir jag och kan ta till alla medel som krävs för att glömma bort känslan för sekunden.

Vad kan få denna känsla att försvinna, folket säger att det är höstens dysterhet som kommit.

Jag vågar påstå att det finns en sanning i det hela men det som ändå händer i mitt liv påverkar mer än vad naturen kan göra.

I dimmiga tider kan allt jag ser bli totalt fel.

I strid med mig själv beslutas det ting.

Besluten man tar är för att fly undan den isande vinden som slagit omkull mig och min vardag.

Det är för mig enklare att ta en genväg bara för att bli kvitt det som strider inom mig än att ta upp kampen emot det som tär på mig.

Jag kanske är för feg och för svag, men allt är väl ändå ett svar på det skydd man har.

Min flykt är denna, vad är din flykt ?

CG