Charbel

Missbrukarens bästa vän är hans frustration,
missbrukarens liv är som berg o dalbanans funktion.

Det går upp i hög fart, rus o acceleration,
o lika snabbt ner i bedrövelse o depression.

Använder sällan sin hjärna o knuffas därför gärna,
för att trängas fram i kön. Allt för en ny åktur.

Familj o vänner slängs överbord över den mur,
som missbrukarens beroende byggt,
allt för att lura sig själv om att de lever tryggt.

Omedveten om sina förträngningar , de göms snyggt.

Någonstans i sina synder finns ett ljus, det ljus,
som ger samma lycka som hans rus.

Men detta kan inte missbrukaren se,
hjärtat har kapitulerat o djävulen spelar sitt spel,
hand i hand med beroendet står han o ler
medan missbrukaren omedvetet fortsätter göra sina fel
 
"Brukar du bruka ditt bruk gör det med måtta för det kan lätt bli ett missbruk"