En överlevande man...
En överlevande man
Det finns en historia om en ensam överlevande från ett skeppsbrott. Han lämnades ensam på en öde ö, där byggde han upp en liten hydda där han förvarade allt han lyckats rädda från vraket. Han bad att Gud skulle rädda honom. Ständigt spanade han mot horisonten för att om möjligt signalera till en förbipasserande båt. En dag när han kom hem till sin hydda fann han till sin förtvivlan, att den var övertänd och att han förlorat allt han ägde ännu en gång. Vilken tragedi! Men efter en stund anlände ett skepp. ” Vi uppfattade röksignalen och skyndade oss” , förklarade kaptenen. Den överlevande hade bara lagt märke till den brinnande hyddan, men Gud vände olyckan till en välsignelse. Han fokuserade endast på vad han hade förlorat i det materiella och glömde bort att glädjas av den förbipasserade båten till en början. Men sedan när tanken slog honom om att han precis blivit räddad blev mannen som lidit skeppsbrott oerhört glad. Han böjde sina knän och tackade Gud för branden som resulterade i hans befrielse.
När vi vandrar genom våra bränder i våra liv kommer Gud att vara inne med oss i självaste branden. Det är så lätt hänt att man ser endast det som sker för stunden och klagar över att situationen är som den är, men det är just då Gud vill ha våra böner som mest. Lättare sagt än gjort men det är i svårigheterna vår tro sätts på prov! Gud är ihärdig oss, men är vi ivriga honom och räknar med honom under våra bränder?
Bra skrivet... Så sant så.
SÅ sant så, måste erkänna om att ja va med om något hemsk för inte allt så många dagar sedan, 2 dagar sedan för att vara mer exakt. Mitt under min rädsla och förtvivlan kom jag tänka på denna text. Kom tänka på att du skrev "kommer gud vara inne med oss i självaste branden" då insåg ja att allt kommer bli bra...
Tack så mycket för texten den kom till nyttan för åtminstonne en person här i världen (men ja tror att fler blivit berörda av den)
