Charbel

Namninsamling…

Jag hörde hur det viskades om ett papper. Min första tanke var att mina elever ännu en gång har startat ett bus som vanligt. Den senaste incidenten som inträffade var när någon/några tog brandsläckaren och AAaa ni vet vad. Men i alla fall, jag tänkte iaktta allt runtomkring mig när jag skulle vidare till personalköket. Jag la inte märke till någonting förutom att några elever log mot mig. När jag kom ut då såg jag att det fanns en A3 lapp upphängd och jag tänkte aha de som går ut nian har säkert skrivet någonting roligt så jag läste den i förbifarten. Jag läste högt först ”Vi som vill att Charbel Gabro ska fortsätta jobba i skolan! Jag reagerade inte först när jag läste det men sen efter någon sekund så slog det mig vad det egentligen stod på pappret. Eleverna på skolan hade gjort en insamling så att jag ska jobba kvar på skolan. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men jag blev tårögd där framför vissa elever. Jag brukar annars vara bra på att utrycka mina känslor och tankar men jag hittar inte ordet till den känslan. Jag rodna iallafall och kände mig oerhört känsligt berörd, visste inte vart jag skulle ta vägen :$. Men det är nog bland det finaste någon elev eller ungdom gjort för mig. Inte för att jag inte fått bekräftelse eller uppmärksamhet över det arbete jag gjort med ungdomar under årens lopp. Men att det går att påverka så många på så kort tid. Självklart går all ära åt Gud som ger oss gåvor men även som helar oss från att gilla det vi inte tyckt om tidigare. Att vara lärareJ. Till er som skrev era namn säger jag den lappen ska jag ta med mig hem och hänga upp på min vägg, tack för en härlig termin och tack för att jag fått möjligheten att lära mig så mycket av er. Till vissa säger jag, kaxa inte nästa gång för då blir ni inte ner brottade, a du Gabbe!!

Här får ni en titt på själva pappret som är mer bekräftelse än vad jag någonsin kunnat drömma om;)