Jag undrar om folk som alltid uppför sig väl har tappat kontakten med sitt verkliga jag!

Är de omedvetna om hur de påverkar andra och skyler sin egna smärta bakom aktiviteter och prestationer?

Ju mer jag döljer mitt inre, desto mindre accepterar jag min medmänniskas inre!

För om ínte jag kan visa min svaghet, vem kan då våga visa sig svag och söka tröst hos mig?

Hellre att ha massa drömmar som inte uppfylls, än att leva ett drömliv som inte uppskattas!!! 

Namninsamling…

Jag hörde hur det viskades om ett papper. Min första tanke var att mina elever ännu en gång har startat ett bus som vanligt. Den senaste incidenten som inträffade var när någon/några tog brandsläckaren och AAaa ni vet vad. Men i alla fall, jag tänkte iaktta allt runtomkring mig när jag skulle vidare till personalköket. Jag la inte märke till någonting förutom att några elever log mot mig. När jag kom ut då såg jag att det fanns en A3 lapp upphängd och jag tänkte aha de som går ut nian har säkert skrivet någonting roligt så jag läste den i förbifarten. Jag läste högt först ”Vi som vill att Charbel Gabro ska fortsätta jobba i skolan! Jag reagerade inte först när jag läste det men sen efter någon sekund så slog det mig vad det egentligen stod på pappret. Eleverna på skolan hade gjort en insamling så att jag ska jobba kvar på skolan. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men jag blev tårögd där framför vissa elever. Jag brukar annars vara bra på att utrycka mina känslor och tankar men jag hittar inte ordet till den känslan. Jag rodna iallafall och kände mig oerhört känsligt berörd, visste inte vart jag skulle ta vägen :$. Men det är nog bland det finaste någon elev eller ungdom gjort för mig. Inte för att jag inte fått bekräftelse eller uppmärksamhet över det arbete jag gjort med ungdomar under årens lopp. Men att det går att påverka så många på så kort tid. Självklart går all ära åt Gud som ger oss gåvor men även som helar oss från att gilla det vi inte tyckt om tidigare. Att vara lärareJ. Till er som skrev era namn säger jag den lappen ska jag ta med mig hem och hänga upp på min vägg, tack för en härlig termin och tack för att jag fått möjligheten att lära mig så mycket av er. Till vissa säger jag, kaxa inte nästa gång för då blir ni inte ner brottade, a du Gabbe!!

Här får ni en titt på själva pappret som är mer bekräftelse än vad jag någonsin kunnat drömma om;)

                                             Du som har ett kors...                            
                      
Du som har ett kors.
Du som har ett kors runt halsen, se till att ge Gud chansen.
Vi föds i en familj, vi väljer inte vilken av dem…
Vi föds i en kristen familj, förstå hemvinsten…
I present får vi ett kors som hängs runt halsen, och tanken är att livet ska gå som valsen.
Den kristna kulturen blir till en naturlig grej och vi säger att vi har med Gud på hela åkturen.
Sedan kommer oturen i våra liv precis som odjuren slaktar de stakars fåren.
Vi ställer oss frågan, vart är den Goda Guden vi hade och vart försvann skyddsombuden som föll på vår lott?

Vi har alla hört talas om ordspråket lyckan kommer och lyckan går. Den är oerhört sann, gåtan är att ibland är allt bra och ibland är nja, inte alls så bra.

Vi människor kan ej påverka vad som händer när naturen har sin gång, men vi kan vara rustade men en ballong som lyfter oss när muren rasar.

Jag talar om en plattform som vi kan studsa tillbaka på när svårigheten kommer och därefter finputsa det som skadat skönheten.

Men för att kunna bli finpustad och omplåstrad behöver vi en som ser till att behandla våra sår. Det räcker inte med att låta någon titta på såret, utan någon måste verka.

Exakt samma är det med att vi föds i en kristen familj där vi får ett kors som present. Ett kors som bara hänger runt vår hals gör ingen nytta. Däremot skulle Gud kunna göra en kullebytta för att se till din lycka. Men du måste vilja.

Du som har ett kors runt halsen, se till att ge Gud Chansen. Inte halvhjärtat utan en sann chans. En satsning där du lägger allt på samma bricka. Då lovar jag dig, att Gud kommer ge dig mer än bara lycka.

CG

Igår var jag i Södertälje och delade ordet på Fotbollsgemenskapen och jag måste säga att jag blev berörd.
Tony ”Montana Theman” Garib gör ett fantastiskt arbete med ungdomarna i Tälje måste jag säga.
Sjukt många talanger men synd att alla inte tar tillvara på vad Gud har givit dem i gåvor, men sjukt va gulliga tonårskillar kan vara. Tack för att jag fick komma o dela Guds ord Grabbar och under samma minipredikan kom jag på följande fras. ”Du som har ett kors runt halsen, se till att ge Gud chansen”. Och det på ett ärligt och sant sätt. För det spelar ingen roll hur länge korset hänger där om du ej brukar det Gud har gett dig.
En andra chans och ett evigt liv.

En överlevande man

Det finns en historia om en ensam överlevande från ett skeppsbrott. Han lämnades ensam på en öde ö, där byggde han upp en liten hydda där han förvarade allt han lyckats rädda från vraket. Han bad att Gud skulle rädda honom. Ständigt spanade han mot horisonten för att om möjligt signalera till en förbipasserande båt. En dag när han kom hem till sin hydda fann han till sin förtvivlan, att den var övertänd och att han förlorat allt han ägde ännu en gång. Vilken tragedi! Men efter en stund anlände ett skepp.  ” Vi uppfattade röksignalen och skyndade oss” , förklarade kaptenen. Den överlevande hade bara lagt märke till den brinnande hyddan, men Gud vände olyckan till en välsignelse. Han fokuserade endast på vad han hade förlorat i det materiella och glömde bort att glädjas av den förbipasserade båten till en början. Men sedan när tanken slog honom om att han precis blivit räddad blev mannen som lidit skeppsbrott oerhört glad. Han böjde sina knän och tackade Gud för branden som resulterade i hans befrielse.

När vi vandrar genom våra bränder i våra liv kommer Gud att vara inne med oss i självaste branden. Det är så lätt hänt att man ser endast det som sker för stunden och klagar över att situationen är som den är, men det är just då Gud vill ha våra böner som mest. Lättare sagt än gjort men det är i svårigheterna vår tro sätts på prov! Gud är ihärdig oss, men är vi ivriga honom och räknar med honom under våra bränder?

Historisk sett kring pingsten: Pingsten firades av judarna efter påsk.  Det var en tacksägelse fest som kallades för skördefesten eller veckohögtiden och var en av årets tre stora högtider. Man firade Pingsten som tacksägelse för den första skörd man fick i det lovade landet Israel efter uttåget ur Egypten. Innan denna tid hade det judiska folket varit fångar i Faraos händer men Moses fick kallelsen av Gud att han skulle befria sitt folk. Och det blev som det är skrivet. Så med andra ord betydde påsken att judarna blev fria från slaveriet och pingsten är ett tack till Gud för den första skörden. (3 Mos 23:16)

Jesus korsfästes under påsken och han for upp till himlen 40 dagar därefter. Guds Ande kom 50 dagar efter korsfästelsen, det vill säga tio dagar efter himmelsfärden. Som det tidigare nämnts så firades pingsten av judarna som tacksägelse och eftersom det var en stor högtid samlades många judar från olika länder i Jerusalem (Salomons tempel) för att ta del av firandet. I Apostlagärningarna kapitel två berättas det om pingstdagen och då den helige Ande kom över människorna. Apostlarna som var Jesu lärjungar var samlade i bön och lovsång när det hördes ett dån från himlen och alla blev fyllda av heliga Ande. En efter en började tala ett annat främmande språk som den heliga Ande gav dem och många tillresta människor fick då höra sitt egna språk talas. (Detta förknippas med tungotalet som är ett hemligt språk genom den heliga Ande mellan människan och Gud).

Alla som var samlade blev mycket häpna och förvirrade då de hörde sitt eget språk och vissa sa hånfullt att de hade druckit sig fulla med vin, men då trädde Petrus fram och predikade för folket och när folket hörde hans pingstpredikan, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” De som tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. (Apg 2:1-41). Detta mirakel skedde tio dagar efter Jesu himmelsfärd som Jesus hade profiterat om tidigare. ”Detta har jag talat till er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er”. (Joh 14:25-26). Den helige Andes utgjutelse var alltså ett löfte från Herren (Joh 14:26, 15:26, 16:7).

Den helige Andes utgjutelse innebar startpunkten för den kristna kyrkans utbredande då den blev tillgänglig till alla som trodde på Jesus.

1. Guds heliga Ande markerar på något nytt. Vi kan inte tillhöra Kristus om vi inte har hans Ande i oss (Rom 8:9). Vi kan inte ha gemenskap i Kristus utan Guds ande (1 Kor 6:17). Vi kan inte bli barn till Gud utan Guds ande i oss (Gal 4:6-7). Vi kan inte vara en del av Kristi kropp utan Guds helige Ande (1 Kor 12:13).

2. Guds ande är kraften i våra liv. Han påbörjar en livslång process där vi ständigt förändras till att bli mer lik Jesus Kristus (1 Joh 3:2). När vi tar emot Kristus i tro så får vi en personlig relation till Gud. Hans Ande arbetar i och med oss för att vi ska förändras och bli allt mer lika Jesus.

3. Guds Ande förenar alla troende i Kristus (Efes 2:22). Anden kan upplevas av alla och arbeta genom alla (Efes 4:4). Vad som menas här är att Gud kan verka genom oss alla till att sprida budskapet om Jesus och att vi alla kan känna på Guds närvaro oavsett nationalitet, ålder, kön och personlighet. Men var uppmärksam på att apostlarna inte började sin tjänst som Guds tjänare förrän den helige Ande kom över dem på pingstdagen.

Jesus säger i Johannesevangeliet 16: 7 ”Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er”. Så som judarna blev fria från Faraos slaveri så blev vi fria från synden i och med Jesu Påsk och Jesu Pingst. Farao fick därmed ingen kontroll över judarna och på samma sätt så går vi inte heller under synden utan under nåden då Jesus gav oss valet att ta emot den helige Anden.

CG

Missa inte årets match, och missa inte nr 10 i Syrianska :)
Du som inte sett mig spela på länge har någonting att fröjdas utav...

Tårar, mina tårar.

Denna text kommer handla om vad de blöta tårarna kan  betyda. Men innan det så måste jag medge att jag inte skrivit på bloggen med flit. Jag har upptäckt att jag lägger mycket av min tid på att kolla min blogg. Själva texterna tar inte alls lång tid men desto mer tid läggs på vem som skriver kommentarer samt hur många besökare jag haft per dag mm. Detta gjorde så att jag fick mindre tid åt de ting som borde va mer väsentligt, familj, vänner men framför allt Gud. Så till dig som väntat på att jag ska uppdatera säger jag sorry, men jag har haft viktigare saker att ta mig an.

I fredags så fyllde min syster år, och jag fick en sådan nöd av att gråta ut för jag såg tårar i hennes ögon men jag var för stressad för att känna efter. Idag när jag kom hem på förmiddagen, nästan hela min stora familj samlade. Vi samtalade om Gud och om att man måste älska Gud först, därefter kommer man älska andra och kunna göra gott på ett ärligt och ett osjälviskt sätt. Där satt jag på golvet och bröt ihop. I vårt inre finns det mycket omedvetet som vi inte kan sätta finger på vad det är. Just dessa otrygga känslor bara försvann när tårar rann från mina ögon. Genom det blir jag så stärkt utav att kunna visa mig svag och känslig, genom det bryts jag ner och blir uppbyggd av Herren  i samband med bön. Så jag säger det igen, tårar, dessa mina tårar. Jag vet inte vad dem betyder exakt men vilken frid jag känner efter att ni givit er av från mina ögon som ofta glänser, undra varför?! Till dig som har svårt att gråta ut, börja med att visa dig svag först. För när jag kan visa mig svag och bli omhändertagen av någon nära, så kan min nära visa sig svag och bli omhändertagen av mig.

Frid… CG

Din röst påverkar,

Din röst förverkligar.

Din stämma stannar kvar i mitt sinne,

 Trots mitt minne.

Dina ord de värmer de ställen

Som vintern har isat ner.

De ger uppmuntran för de delar som varit döda

och gör dem hela.

Din ljuva stämma jag vill somna till om natten,

Och dina viskningar om morgonen vill jag bli väkt utav.

Jag vill växa upp och bli gammal med din röst som en tröst,

Hela livet dela livet!

Man kan vara framgångsrik och ha massa fiender, eller misslyckad med massa vänner. Detta är ett val man gör.

Man kan vara snygg och alla brudar efter sig springer för stunden, eller ganska ful men har någon kär som alltid finns där.

Man kan klä sig och anpassa sig för att passa in i innegänget, bli bjuden på den bästa festen eller så är man en vanlig som inte följer strömmen och alla ideal som vi människor skapat för vår tillfredställning.

Ingen framgång i hela världen kan ge en människa den lycka och trygghet som en riktig vän kan ge.

Inte alla fina tjejer och killar vill sitta vid din sida när du behöver någon kär här!

Inga kläder i hela världen kan trösta ditt inre när du är som mest ensam och behöver en axel att gråta på.

Och tro mig min vän, till och med den bästa festen har sitt slut. När morgondagen kommer, ställ dig frågan, var det värt att satsa allt jag hade på en ynka fest som idag inte gav mig någonting förutom sår som består.

Jag kan då och då ställa mig själv denna fråga, var det värt att slita för allt detta, denna värld ger mig ingen frukt, endast öken i mitt inre för det är inget som består av alla de ting man kan få, just av vår värld som är fylld med lusta och begär.

Frågan till dig, ditt sätt att leva och det du centrerar mest, ger det dig det du önskar och förtjänar el görs allt förgäves?

Vi söker och vi löper, vi tror och vi slår

I människan finns det ett behöv av sökande, och det kan vara från himmel och jord som vi tror på. När det vi funnit inte är spännande längre, löper vi efter något nytt som väcker vårat intresse och så fort det som intresserat oss går lite emot våra bekvämligheter slår vi bort det som vi precis funnit.

Vi förväntar och vi längtar. Vi förväntar oss att det kan bli så bra som möjligt eller som förr . Men vad man glömt i denna dimma är att inget blir som förr, varje sekund och varje stund är nya i sig. Varje situation och sammanhang går framåt med tiden och utvecklas. Ibland till det dåliga och ibland till det bra. Vi människor vi längtar till det som en gång i tiden tillfredställt oss, endast den känslan vill vi ha att göra med. Alla andra känslor är fel och vi stöter bort dem som om de vore helt värdelösa. Vad vi missat ännu en gång gått folk i denna labyrint fullt med nya och okända rum är att känslan är som tiden. Den finns där ett tag men sedan förändras den med tiden, som allt anat här i livet.

Jag känner mig överlycklig och glad över någonting som betyder någonting idag, men när morgondagen kommer så är inte samma känsla kvar. Jag kan aldrig få tillbaka exakt den känslan som var den dagen oavsett om jag blir glad över något annat. Ännu en gång, du kan aldrig upprepa en händelse exakt identiskt och exakt samma sak är det men känslan, du kan aldrig känna exakt samma sak, vare sig det är för en människa eller för en händelse. Utan vad som måste in i vår hjärna är att saker och ting förändras i vårt liv, speciellt i vårt känsloliv. När jag väl har denna vetenskap om denna känsloförändring så kan jag acceptera och tackla saker och ting på ett helt annat sätt.

Nu kanske du undrar hur Charbel vet detta, men troooooooo mig jag vet vad jag talar om. Jag har sökt en och samma känsla år in och år ut. Jag har kört över människor totalt, endast för att tillfredställa mina känslobehov men resultatet var att jag blev totalt besviken när detta inte uppfylldes och direkt sökte jag mig till något nytt. Idag har jag helt andra tankar för att jag vaknade upp för en tid sedan.

Se till att vakna upp du också käre barn och sluta sök efter det perfekta, för om det perfekta finns, vad är då meningen med att vi har både Gud och himmelriket framför oss?

CG

Psalm 23

Denna Psalm Filip Danhos (13 år och min kusin) favorit psalm. Vi satte oss och jag fråga honom om han kunde någon Bibelvers, då rabblade han upp hela psalm 23. Jag blev både chockad och fick ångest, över att jag bara kan Joh. 3:16 ”ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” och lille Filip kunde en hel psalm. Mäktigt måste jag medge, för trots de år jag  studerat bibelskola och teologi och trots alla bibelstund jag varit på så har jag aldrig lärt många verser utantill. MVG till Filip! I alla fall, lektionen börja och vi tog till uppgift att förklara den lite djupare och det resulterade i detta! Läs och häpna över hur duktig Filip är på att förklara bibeln!!!


Vers 1. Herren är min herde, mig skall inget fattas, Herren är den som tar hand om oss, vi är fåren och är herden. Herden skyddar, räknar dem, han är rädd om dem och han leder dem dit han vill. Om jag har en herde som tar hand om mig så kommer ingenting fattas för Han vet vad jag behöver.

Vers 2. Han låter mig vila på gröna ängar, fåren som vi är vill helst vara på gröna ängar för att beta sig mätta av det goda. Herden låter oss få vår vila där också, Där vatten finns leder Herren mig för att bara gå runt och beta är inte nyttigt, fåret måste få tillräckligt med vatten, men även för att tvätta rent sin ull.

Vers 3. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Han stärker min själ som ofta brukar bli svag, han ger mig den styrka jag behöver var dag. Han leder mig till de vägar som är hans och om de är hans då är dem rätta. Allt detta gör han för att han älskar oss och vill att vi älskar honom och gör honom känd. Eftersom allt rätt och gott kommer från honom så vill han att vi gör det för hans namns skull.


Vers 4. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. din käpp och stav, de tröstar mig. Om jag befinner mig i otäcka ställen så är jag inte rädd för Gud är med mig oavsett vad. När jag hamnar i svåra situationer så blir jag inte rädd för ännu en gång räknar jag med att du Gud räddar mig från dödskuggans dal och fall. Dina verktyg stärker och uppmuntrar mig i förtröstan där jag sviktar Herren.

Vers 5. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Du dukar upp livets bord för mig där mina ovänner ser mig och de avundas mig allt du har givit mig. Du älskar mig så mycket att du till och med smörjer mitt huvud med din dyrbara olja som görs bara för de rättfärdiga inför dig. Mina synder försvinner och du ger mig så mycket mer än vad jag egentligen behöver, allt i överflöd käre Herre.

Vers 6. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen. I äkta godhet av dig ska jag få varje dag under mitt liv, du kommer även skänka mig nåd varje morgon och jag ska få bo i Ditt hus för alltid Fader.

Amen!!!

Den nyfunna diamanten.

Tänk dig en nyfunnen diamant, den kanske inte är den finaste med massa jord på den och inga fina former. Exakt samma sak är en ung människa, denne är inte formad ännu. När en oslipad diamant sakta men säkert slipas blir den finare för var dag, exakt samma sak är det med en ung människa. Varje gång den lär sig, utvecklas och tar sitt ansvar i de handlingar den gjort formas den till en slipad personlighet och en karaktär. Varje gång diamanten slipas, kapas en pytte liten del utav själva diamanten och det hugger till i föremålet. Efter varje ingrepp i diamanten så blir den finare och finare.  Exakt samma sak är det med en ungmänniska som slipas, det gör jätte ont att bli formad och utvecklad. För varje ingrepp i en ungmänniskas karaktär så blir den mer och mer utvecklad och formad.

Vad vill jag sagt att detta tänker du nu!

Vår uppgift som vuxna och som arbetar med dessa små liv är att finnas där o stötta dem. Vi har i ansvar att slipa och tvätta rent diamanten från dess skitiga jord, vi har i ansvar att uppmuntra och se samt höra ungdomen. Diamanten vill bli funnen från jorden, för den gör ingen nytta när den är gömd mitt i ingenstans. Ungdomen vill bli sedd och älskad och värdesatt, ensam i sitt lilla hörn bidrar den varken till någon gemenskap eller ger någon tillfälle att älska denne. Därför ingår det i vår tjänst att se, höra, uppmuntra samt coacha, men framför allt att ÄLSKA ungdomen. Det inte i våra egna former och utifrån massa mallar som vårt samhälle har byggt upp, utan snarare genom ett skräddarsytt tillvägagångssätt passande den individ som behöver bli sedd.

Vissa behöver ha lyssnande öron till sin förfogande, andra behöver bli uppmuntrade genom tal till deras öron. Andra blir berörda av att dess öga får observera.

Jag personligen behöver någon som hör mig tala för att senare kunna ge mig feedback på det jag tycker och tänker. Vad behöver du?

         En oslipad diamant


CG

Tänk dig att en nyckelpiga har drabbats av den totala insikten om hur universum ser ut och fungerar.
Hon får verkligen en "AHA" upplevelse och ser på saker och ting med helt andra ögon.

Nu vill hon förstås berätta om detta för sina nyckelpigekompisar.

Men hur ska hon göra? Vilka ord ska hon använda?

 ”Det är stort!” Jaha, större än skogen alltså? ”

Stjärnorna är så vackra och mäktiga! Jaha, och vad är en stjärna?

När vi ska beskriva Gud är vi lika hjälplösa som nyckelpigan.
Vi kan räkna upp en massa ord, men de kan aldrig helt förklara Gud.
Våra beskrivningar kan hjälpa oss att förstå lite mer om Gud,
men vi kommer aldrig att förstå allt.
Och när man tänker efter är det kanske inte så konstigt.

Om vi människor visste och förstod allt om Gud vore han ju inte större än vi är!
Om vi hade haft samma kunskap som Gud vad vore då meningen med att ha en Gud som är vår skapare.





                                                                      //CG

Charbél = totalt utsliten idag.
Orsak = massor men framför allt Sthlm.

Trots att det varit en hetsig helg så måste jag medge att det var länge sedan en helg var så givande.  Det är behövligt att ta ett break från sitt ”vanliga” liv där allt blir till en vana och ingenting uppskattas till fullo. Jag fick äran och förmånen att hjälpa Srour, Sosso, Saude med hennes flytt. Från ganska tråkiga men väldigt idylliska Sköndal till opersonliga  och stora Sthlm stad. Hon flytta in till självaste Skrapan, som om jag vet vad det är : ). Men jag måste säga att det var mäktigt där, från 20:e våningen kunde man se över hela sthlm. Första stället i Stockholm som jag gillade faktiskt.  Men jag har hinnit göra mer än att bara flytta massa kartonger, vi va nära att krocka, fråga inte varför! Bröllop, fika o mika o greja. Jacob ansiktet blev shopping freak, han gick in till alla skobutiker och tillslut hitta han ett skor för en hundring eller två :p.

Att gå runt på stan när någon ska köpa grejer är det värsta jag vet, speciellt med tjejer men Sosso hade det inte varit du så hade jag lämnat dig för länge sedan älskade syster.

Ibland träffar man människor som berör en totalt, i somras träffade jag en familj som träffade mitt hjärta totalt. Vissa människor har en Jesu doft som jag fick höra på en predikan igår, och dessa människor har verkligen denna doft. Blicken bara gör så att man smälter, och nej det är ingen babe jag talar om utan om en man vars namn är Jonny och hans fru heter Hanan där barnen heter Rimon, Randa, Rebecka och Johan. Tyvärr så har Johan lämnat denna sargade värld. Vi var hemma hos dem och beklagade sorgen, berättelsen om JOHAN bör alla få höra för det är så mäktigt att Gud kan göra under och tecken så påtagligt för oss. Han var en gosse som föddes i denna värld för att berika en familj och en hel släkt, det började i kaos när han förklarades död men oj oj oj vad han har givit folket runtom kring honom. Jag varken kände honom eller hann träffa honom men av att se på Johans far, mor och syskon så ser man att de har fått glädjas åt någonting utöver det vanliga. Men till dig som vill bli uppmuntrad på alla möjliga sätt bör träffa denna familj. En gåva från Gud i att beröra och uppmuntra folk. Denna familj fick jag äran och förmånen att träffa denna helg och det berikade mig massor. Ni finns i mina böner och tankar.

Johan Estaifo

Du kan aldrig riktigt förstå Skriften förrän du är villig att låta dig förvandlas av den!

Det är lätt att bruka Guds ord och jag personligen tror att vi alla bör tala om vår Herre och den levande Gud vi tror på.

Tyvärr så brukas inte bara Guds ord, utan den missbrukas också. Det är väldigt lätt att låta from när man läser upp någon vers från bibeln som är inövat som örat bara vill höra. Det är lätt att låta så perfekt framför människorna när man använder Guds namn i exakt rätt sammanhang. Man kanske säger till sig själv "yees där fick jag till det".

Jag talar nog till och om mig själv i dessa fall. Det är lätt att va en kristen förebild eller en människa som förespråkar det Kristna budskapet, men hur lätt är det att ta sig an sin egen roll mellan sig själv och Gud.

Det är oerhört lätt att läsa ett stycke ur bibeln och sedan skicka mass sms, men desto svårare att ta sig an det smset säger.

Jag kritiserar inte någon egentligen men jag e bara lite trött på att höra människor använda Jesus namn i det som behagar människan.

Det är i det fördolda han ser och han verkar, så det spelar ingen roll hur mycket vi visar allmänheten om vi inte sköter vår personliga relation med vår Fader. Och neeeeeeeeeeeeeeej allt är inte lätt här i livet, och allt blir inte som vi vill men det är då vi bör söka Jesus ännu mer för att få lite vishet i vad vi bör vilja.

Vad jag vill ha sagt med detta är att det inte är genom dina ord man tydligt ser om du verkligen är förvandlad av Gud och skriften utan det är genom ditt levnadssätt.

"Det är lätt att va bra över en dag, men vad händer med de resterande dagarna då”?
CG

Det var länge sedan jag skrev om vad som händer i mitt liv. Jag har sedan tre veckor tillbaks börjar arbeta på en Kristen Högstadieskola som kamratstödjare/assistent. Ett trevligt och ganska enkelt arbete egentligen. Men eftersom många av mina syskonbarn, kusiner och kusinbarn går på skolan så blir det lite mer komplicerat. Samma respekt och vördnad finns inte i skolan som det finns när dem kommer hem till oss. Men det är väl sin orsak, och det gäller för mig att hitta denna orsak och bearbeta. Kan det vara att man av hänsyn till släkt och vänner som man är lugnare och trevligare i privatlivet än när i skolan som ung? Jag tror lite har att göra med att man känner sig mer bekväm på vissa platser och behöver då inte hävda sig på samma sätt. Men jag tror också att relation till den vuxne spelar stor roll. Ju äldre jag blir ju mer inser jag att respekt tar man inte, utan den förtjänar man och det igenom att umgås och vara på samma nivå som min medmänniska.

Förutom arbetet så tränar jag för fullt, först på mornarna kör jag på gym, NEEEEEJ jag satsar inte på beach 10, utan jag rehabliterar mitt knä som jag har problem med. Senare på kvällarna så spelar jag fotboll för min nya Klubb Syrianska KF. Sammanlagt tränar jag ca 8 pass i veckan. Jag ser fram emot serien när den börjar, och speciellt vissa matcher där folk som har räknat ut mig som fotbollsspelare ska bli nedtystadeJ.

Många möten också är det med Styrelsen gällande Syrianska, jag har blivit ordförande och det är kul och lärorikt men snacka om att jobba i en uppförsbacke men det är jag ju van vid så inga problem utan jag gillar läget konstigt nog.

En tanke som jag har idag. Snälla läsare, se till att göra det du brinner för, låt ingen få dig på fall i dina drömmar och visioner som du har. När du berättar det ditt hjärta slår för till någon annan människa så finns inte förståelsen i de flesta fallen för det är svårt för en annan individ att förstå vad du känner och vad du tänker exakt. Men du gör, därför måste du tro på dig själv, och självklart gäller detta endast i de bra och konstruktiva tingen! Jag brinner för en grej trots att i människors ögon så är det en skitgrej som inte ger någon föda för stunden, Men för mitt inre så ger den mer än bara föda! Den ger LIV!

Vad brinner du för och hur mycket tror du på det?

CG

7e: februaris andakt, Den ångerfulles bön.

Jag slog upp min bibel och tittade på bibelläsningsplaneringen som finns i den. (En plan som visar vad jag ska läsa för stycke i bibeln varje dag. Efter ett år har man läst hela Bibeln, väldigt bra tycker jag). Dagens psalm var psalm 38 som heter Den ångerfulles bön och märkligt nog känner jag mig ångerfull. ag kan inte sätta finger på just vad men det kan ha att göra med att man inte alltid prioriterar Gud. Oavsett hur mycket kunnande man har eller hur mycket tid man lägger för Gud kommer denna känslan upp då och då. Jag avskyr verkligen denna känsla för jag känner mig så skyldig, men vet inte i vad, men ändå kan jag se något positivt ut denna ”känsla”. Jag blir påmind om att söka Guds rike ännu mer, oavsett om det känns fel och falskt att komma krypande till Herren när man känner sig smutsig och svag. Det är just i denna stund Han vill ha oss mer än någonsin, Jesus sade själv: jag kom för de fattiga, svaga och sjuka.

Herre straffa mig inte i din ilska, tillrättavisa mig inte i din förbittringsglöd.  Inget helt finns i min kropp för din vredes skull, inget frisk finns i mina ben för min synds skull. Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda. Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull. Jag går krokigt och mycket böjd, hela dagen går jag sörjande. Jag är maktlös och sönderslagen, jag klagar i mitt hjärtas oro. Herre du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig för du känner mig. Mitt hjärta slår häftigt av synden som finns i mitt liv och min kraft har övergivit mig i min förtvivlan. Mina ögons ljus, också det är borta av den skugga som drabbat mig.

Jag är lik en döv som inte hör, lik en stum som inte öppnar sin mun.  Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar.  Men jag vänder mig till dig Herre, du skall svara Herre, min Gud. Jag tänker: låt inte det onda få glädjas över mina vacklande ben, då jag är nära att falla känner jag alltid min smärta. Jag bekänner min skuld och sörjer över min synd. Mina fiender lever och är mäktiga, många är de som hatar mig utan orsak. De som lönar gott med ont står emot mig emot därför att jag strävar efter det goda.  Överge mig inte Herre, min Gud, var inte långt ifrån mig! Skynda till min hjälp, Herre du min frälsning. ( egen översättning av psalm 38)

Jag kan inte sätta finger på just vad men det kan ha att göra med att man inte alltid prioriterar Gud. Oavsett hur mycket kunnande man har eller hur mycket tid man lägger för Gud kommer denna känsla upp då och då. Jag avskyr verkligen denna känsla för jag känner mig så skyldig, men vet inte i vad, men ändå kan jag se något positivt ut denna ”känsla”. Jag blir påmind om att söka Guds rike ännu mer, oavsett om det känns fel och falskt att komma krypande till Herren när man känner sig smutsig och svag.

Det är just i denna stund Han vill ha oss mer än någonsin, Jesus sade själv: jag kom för de fattiga, svaga och sjuka.

”varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud ” (psalm 43:5)

Den spruckna krukan

Det var en gång en man som hade två vattenkrukor. Krukan fäste han i vardera ände i en lång pinne, som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.

Den ena av krukan var i perfekt skick, medan den andra hade en stor spricka som gjorde att krukan bara var halvfull efter promenaden från floden till huset.

En dag, när mannen höll på att fylla krukorna i floden, kunde inte den spruckna krukan vara tyst längre.

-           Jag skäms så förskräckligt, grät krukan. Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad!

-          Jag visste inte att du kände så här, svarade mannen bekymrat. Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen.

När de kommit tillbaka till huset frågande mannen:

-          Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?

-          Ja, snyftade krukan.

-          La du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag åt mig. Om du inte varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset sakna denna vackra blomsterprakt!

Vi människor är lika ömtåliga som en kruka. Ibland går vi sönder, men vår Gud är vår Far – han slutar inte älska oss när vi känner oss trasiga. Han lyfter upp oss och bär oss.

”Lovad vare Herren! Dag eft3er dag bär han oss” Ps 68:20

Trots våra brister och fel kan vi bli använda, ibland kan till och med våra misslyckanden få vara till hjälp för någon annan.