Charbel

Denna historia handlar om en kille som hade dålig karaktär.

Hans far gav honom en påse med spik och sa till honom att varje gång han miste tålamodet skulle han pika en spik bakom sin dörr.
Första dagen spikade han 37 spikar i dörren.
För var dag som gick lärde han sig att behärska sig mer, och som veckorna gick blev det färre spikar i dörren.
Han upptäckte att det var lättare att behärska sig än att spika en spik.
Till slut kom dagen när han kunde behärska sig en hel dag.

Då gick han till sin far och berättade och fadern föreslog att han skulle ta bort en spik varje gång han kunde hålla sig en hel dag.
Dagarna gick tills han äntligen kunde berätta för sin far att det inte längre fanns några spikar kvar i hans dörr. Hans far tog då honom i handen och visade honom till denna dörr och sade;
Du har jobbat hårt på detta, men titta på alla hål som du har lämnat efter dig, den kommer aldrig att bli densamma...
Varenda gång du tappar kontrollen så lämnar du spår efter dig som med denna dörr. Du kan förolämpa någon och be om förlåtelse efteråt, men oberoende hur du säger detta så kommer du att lämna ett ärr bakom dig som alltid kommer att finnas kvar...

Vi får sedan barnsbenen lära oss den vackra meningen, du skall älska glömma och förlåta. Älska det gör man omedvetet väldigt mycket, förlåta det kan man också göra då och då. Eller så säger man förlåt eller att man förlåtit.
Men att glömma är nog den största gåtan av dessa. Är det lätt att glömma det som varit, ställ dig själv frågan! Kan jag glömma det som hänt och det jag förlåtit?
Nej inte!!! Därför måste vi höra upp, om jag inte kan glömma lätt då lär inte min medmänniska heller glömma det jag gör gentemot denne.
Jag måste nog börja tänka en extra gång innan jag handlar eller talar, för vem vill bli sårad och ha minnen om något tragiskt efter sig livet igenom?
INTE JAG I ALLA FALL

Allt sätter sina spår i vår mjuka själ,
se till att värna det oerhörda känsliga sinne som vi har.

CG